Wunga Boys

Jag har börjat boxas här i PMB bland annat föra att jag alltid dragits till filmer om boxare. Det är något med att dramaturgin för en bra film står precis i samklang med dramaturgin i en spännande boxningsmatch samt den råa estetiken. Rubin Hurricane Carter, omsjungen i Bob Dylans sång ”Hurricane” blev en person jag intresserade mig för. Jag såg filmen, beställde hem hans biografi och skuggboxades hemma framför spegeln. Han blev felaktig dömd för ett brott som han inte hade begått. Ett av många rättsfall där hudfärg spelade en avgörande roll.  Han har vissa likheter med Mandela insåg jag då han i en intervju med Skavlan berättar att tiden i fängelse var det bästa som någonsin hänt honom. Förlåtande mot det förtryckande samhället på samma sätt som Mandela var. Intressant person och spännande berättelse. Ett sidospår så anyhow:

Coachen på gymmet är en fascinerande person men kanske inte på det sätt som jag trodde att han skulle vara. Boxningscoacher framställs alltid som så mycket mer än en tränare. De motiverar en när det känns som tyngst. Skriker och gormar från ringkanten när Rocky i tolfte ronden är nära att bli knockat av ryssen Ivan Drago spelad av Dolph Lundgren. Boxare är inte sig själva när de står i ringen. De är sitt team. Och tränaren är alltid närvarande och central. Inte min coach. Jag blev förvånad när jag 40 min in i passet knappt märkt av hans närvaro. Ja, boxningscoacher är kanske inte alla karismatiska sidekicks till hjälten. Hans coachingstil kanske är mer subtil.

Gymmet passar iaf precis in på min bild av hur ett boxningsgym ska se ut. En sliten och rå militärförläggning med bilder av framstående boxare på väggarna. Det fastställer min bild av att boxning enbart bygger på mental styrka och vilja. Så långt ifrån en materialsport man kan komma. Gymmet osar historia och framgång även fast det är nedgånget. Eller snarare just på grund av att det slitet. Jag tror på allvar att fräscha gym inte producerar lika många talanger. Rocky varvade att vara ute i en stuga och lyfta kärror framför en öppen eld med att använda köttstycken i ett frysrum som boxningspåsen och vann ändå titeln.

Coach (det är tydligen det man kallar tränare i boxningsvärlden, hans riktiga namn kan jag inte) skjutsar hem mig och i sin bil och jag nämner jag att jag arbetar med folk som bor på gatan. Han nickar förstående och säger ”The wunga boys”. Så jag tänkte avsluta detta inlägg med att skriva lite kort om wunga, en av dom populäraste drogerna bland folk som bor på gatan i PMB och Durban.

Wunga är som drogvärldens häxblandning. En gatans drog baserad på vad som finns tillgängligt på marknaden. Drogen innehåller bland annat crystal meth, HIV-medicin samt råttgift.

Det är bland det sjukaste jag hört. Har egentligen inget mer intressant att säga om varken boxningen eller wunga så avslutar inlägget nu lite abrupt.

 

Until next post,

PEACE

Taggar:, ,

Kommentarer (2)

  • Profilbild

    Per Randau

    |

    Hej Isak!
    Läser dina bloggar med god behållning! ‘Utförliga och nyanserade’!
    Har ju hört en del av Ville om din morfar. Såna gubbar växer nog inte på trän, inte ens i Piteå!

    • Profilbild

      isakf

      |

      Va roligt att du gillar bolggen! Haha ja morfar var en intressant gubbe!

Kommentarer avstängda




KFUM Sverige
Rosengatan 1, 111 40 Stockholm
info@kfum.se, 08-677 30 00
Swish: 123-9018557
Plusgiro: 90 1855-7