VI HAR EN KYL

I måndags, den 14de november, kl. 11.24 fick vi en trevlig överraskning på 110 liter och 100 cm. Välkommen till familjen Frånlund Grzechnik Mörk, lillkylen. Du anar inte vad vi har väntat och drömt om dig.

När vi flyttade in i vår lägenhet för nästan sju veckor sedan, hade vi egentligen bara varsin säng, en spis, några tallrikar och bestick. Vi fick frågan om vi ville ha en TV. Nej tack, men vi tar gärna en kyl.

Vi föreslog idén för vår ekonom, som talade med vår chef, som hörde av sig till huvudkontoret i Lusaka, som lovade att se över budgeten. Efter några veckor fick vi påminna huvudkontoret om att se över budgeten ännu en gång, eftersom det började påverka vår hälsa. Ljummet och emellanåt varmt vatten i 40 graders värme, samt mat som ständigt blev dålig var varken hälsosamt eller ekonomiskt. Denna gång fick vi svaret att ”det var på gång”. Grymt, tänkte vi, så när vi får pengarna så ger vi oss ut på stan och bara fixar en kyl, eller hur? Nej. Kylskåp är billigare i Lusaka än i Livingstone, så dem kommer köpa en kyl där och transportera ner den till oss. Härligt, när tror vi att det här blir av? ”Det är på gång”.

Förra veckan låg Emma hemma sjuk, så jag åkte själv in till kontoret. Vi hade på omvägar, nästan likt ett rykte, fått höra att chefen med stort C för hela organisationen var på väg söderut och att hon skulle ta med sig kylen ner till oss. Måndag morgon, förra veckan, beger jag mig in till kontoret (två timmar tidigare) för att vara på plats om Chefen kommer med en kyl. Det gjorde hon inte.

Alla dagar denna vecka ser egentligen likadana ut. Jag spenderar hela dagar åt att vänta på en kyl inne på ett varmt kontor, eftersom mina kollegor är övertygade om att just idag kommer hon komma.

Det blir torsdag och två av mina kollegor kommer in på kontoret på ett strålande humör. Idag. Kommer. Kylen. Egentligen har de inte fått mer information än övriga dagar, dem har bara extra mycket av något jag saknar vid det här laget. Hopp. Vi beslutar oss för att slå vad. Mina kollegor tror att kylen kommer anlända idag medan jag är säker på att denna dag kommer sluta precis som alla andra. Dagen därpå är jag två isglassar rikare.

Emma, som ligger hemma sjuk, får ett meddelande om att kylen kommer komma i helgen. Vi tittar på varandra och skrattar högt.

Måndagsmorgon följer Emma med in till kontoret eftersom hon måste besöka vårdcentralen inne i stan igen. Stämningen på kontoret är hög – idag kommer kylen. Jag, som emellanåt kan bli aningens pessimistisk, tänker att jag numera inte kommer tro på något förrän jag ser det. Två timmar av att rulla tummarna. Vi diskuterar priset för en mopp och vår kollega tipsar om en kvinna som säljer billiga moppar två kontor bort från vårt. Jag och Emma, i ett försök att fördriva tiden, går dit och införskaffar en mopp. Vi är borta i två, högst tre minuter. När vi kommer tillbaka välkomnas vi av ett fullsatt kontor med samtlig personal från Livingstone samt tre finklädda personer från huvudkontoret. Alla är tysta. ”Var har ni varit? Vi har väntat.” Andas in, andas ut. Räkna till tio. ”Förlåt”.

 

Men nu är väntan över, livet är vackert och allt är möjligt.

Jag ska försöka att inte ta dig för givet om en vecka, lillkylen.

Taggar:, ,

Kommentarer (4)

  • Kenneth

    |

    Grattis ?

  • Eva

    |

    Fantastiskt; både ditt berättande och att kylen faktiskt äntligen kommit. Det är nyttigt att ibland bli påmind om att inte alltid ta saker och ting för givna. Kram

  • Gunila och Göran

    |

    …. Och tänk !!!! Vad mycket vi bara tar för givet att det ska finnas !! Förstår er glädje !

  • Ellen

    |

    Igenkänningen i frustrationen över att allt är så osäkert och allt blir försenat.

Kommentarer avstängda




KFUM Sverige
Rosengatan 1, 111 40 Stockholm
info@kfum.se, 08-677 30 00
Swish: 123-9018557
Plusgiro: 90 1855-7