Poster taggade ‘elinf’

Det rör sig framåt

Goda nyheter! Livingstones kanske mysigaste kafé är funnet! Här erbjuder de gratis wifi (men också BRA wifi) och på menyn finns en himla god banansmoothie. Så nu vet ni hur ni ska förställa er mig när ni läser mina inlägg. På Livingstones mysigaste kafé med en kall banansmoothie intill datorn, okej?

Det känns som att det hela tiden händer nya saker men jag tycker ändå det vore på sin plats att ge en lite mer övergripande bild av läget såhär efter två och en halv vecka.

… Och som den svensk man ändå är så tycker jag att vi börjar med vädret. Oktober är den varmaste och torraste månaden på hela året, just nu snittar vi någonstans mellan 35-40 grader om dagarna. På morgonen brukar termometern i mitt rum ligga på 30 grader och då uppfattar jag det som svalt. Man är konstant svettig och bedriften att ta en dusch känns nästan onödig för man vet att så fort man torkat så börjar man svettas igen.

Vilket leder oss in på vatten. Kranvattnet i Livingstone är inte vidare drickvänligt och även våra kollegor från andra delar av Zambia som brukar dricka kranvattnet där köper flaskvatten för att det är ganska riskabelt att dricka kranvattnet här om man inte vant sig vid det. Alltså spenderas en hel del tid åt att planera sitt vatteninköp eftersom man helst inte vill stå utan dricksvatten i 38 graders hetta. Ett tips vi har fått är dock att koka kranvattnet på spisen och sedan ställa in det i kylen för att ändå härdas lite.

Vilket leder oss in på min och Emmas kanske största hjärtefråga för tillfället – att få en kyl i vår lägenhet. Än så länge har vi fått planera våra matinköp dag för dag eftersom mycket kan bli dåligt i värmen. Däremot verkar det nu som att de högre makterna (bokstavligen) har beviljat vår önskan och en kyl ska vara på gång. Med förbehållningen om att ”på gång” betyder något helt annat här än vad det gör hemma.

Emma och jag delar nu en lägenhet som vi hyr av en pastor och hans familj på deras tomt. Lägenheten ligger cirka 10 min utanför stan så vi åker ”shared cabs” till och från jobbet. För 5 kr får man en sittplats i en taxi som kan plocka upp flera resenärer längs med vägen. Hur smidigt som helst. Standard när man sätter sig i taxin är att man hälsar på chauffören och övriga resenärer samt frågar hur dem mår. Någonting helt annat från att kliva på stadsbussen i Uppsala och leta efter dubbla lediga säten för att slippa sätta sig bredvid någon annan.

Vad gäller praktiken så har det hänt ganska mycket i planerna kring det. Den ursprungliga idén var att jag skulle jobba och bo i Kazungula efter en introduktion i Livingstone den första månaden. Efter svårigheter att ordna ett boende för mig i Kazungula har man nu bestämt att jag och Emma bor ihop i Livingstone under hela praktiken. Då var tanken att jag dagligen skulle pendla ut till praktiken i Kazungula, men eftersom transporten kostar en del så har man kommit fram till att jag i nuläget endast kan åka dit en dag i veckan och att jag övriga dagar befinner mig i Livingstone på samma praktik som Emma. Däremot verkar ingenting hugget i sten vid det här laget så jag tänker att jag stannar i mitt ”vänta-läge” månaden ut eftersom det är vad jag ändå hade gjort om vi hållit oss till den ursprungliga planen. Men det underlättar faktiskt att läsa att ni övar på detta tillsammans med mig!

Dagarna spenderar vi alltså på Livingstone-kontoret tillsammans med våra kollegor och läser på manualerna för dem kill- och tjejgrupper man anordnar på skolorna i olika områden utanför stan. Dessa grupper är vad man kallar för ”safe spaces” och det är här det är tänkt att vi ska spendera en stor del av vår praktik. I grupperna är det menat att man ska prata om användbara livskunskaper som man kanske inte får med sig från skolan eller hemifrån. Det kan handla om privatekonomi, kunskap om HIV/AIDS, könsrelaterat våld, vad som händer i puberteten, hur man bäst kommunicerar hur man känner eller skillnaden mellan självkänsla och självförtroende. Bilden till det här inlägget är från en av dem skolor vi var med och besökte i veckan.

Det får bli allt för den här gången.
Ta hand om er, hadebrahej.

Vi är här och vi lever

”Utgå från att allt du tror att du vet innan du reser ner – kanske inte alls stämmer”.

Emma och jag visste precis vad vi skulle göra så fort vi landat. Sekunden vi satt vår första fot i Livingstone skulle vi sms:a vår programhandläggare Caroline att vi var framme och att allt gått bra. Det hade vi skrivit upp och blivit påminda om ett antal gånger. Väl på plats gick allt däremot otroligt fort. Vi blev upphämtade av våra kollegor som skjutsade oss till vårt tillfälliga boende, våra svenska sim-kort fungerade inte och vi kunde inte stjäla till oss en endaste liten wifi-stråle. Plötsligt satt vi där på restaurangen samma kväll med våra finklädda kollegor från Livingstone-kontoret, medan jag och Emma (som inte ens hade duschat efter 20 timmars resande) kämpade för att ändå leverera något slags okej första intryck. Jag frågade då Emmas mentor om han kunde tänka sig skicka iväg ett sms till Caroline eftersom det var viktigt för henne att vi meddelade att vi var framme och väl omhändertagna. Absolut, inga problem – han ordnar det lite senare.

Och det kan man nog säga sammanfattar den här första tiden ganska bra. Det är en omställning bara att vara här och vi kommer ständigt på oss själva med att bli lite besvärade när vi inte får tydliga och konkreta svar eller planer. Ett exempel är en dag då vi satt på kontoret med vår kollega och Emma frågade ”Så, har vi några planer för dagen?” och vi får svaret ”Ja, just nu väntar vi.” Eller när vi gick förbi ett plantage och vi frågade ”Åh, vad är det man odlar här?” och vi får svaret ”De odlar det dem känner för.”

En mentalitet ganska olik från den man är van vid i Sverige. Så det kan man säga att jag jobbar med den här första månaden, i väntan på att få börja pendla ut till min praktik i Kazungula. Att inte planera så mycket, att inte stressa upp sig, att inte veta allting – och att vänta. Än så länge går det bra.

Fast medan jag väntar ska jag också försöka hitta det bästa wifi-stället i Livingstone så att mina uppdateringar kan bli lite mer kontinuerliga.

Ta hand om er & så hörs vi förhoppningsvis snart igen.

 

Ps. Blir hur glad som helst av era kommentarer!!!

Hej hallå Zambia

Sheisse, nu är det dags alltså. Efter veckor av förberedelser är det nu det kör igång.

Kl. 20.30 lyfter planet från Arlanda mot Addis Abeba, Lusaka och slutligen Livingstone i Zambia. Där ska jag och Emma spendera 6 månader genom praktikantprogrammet på YWCA i Livingstone respektive Kazungula. Den ursprungliga tanken var att Emma skulle göra sin praktik i staden Livingstone och jag skulle befinna mig ca 6 mil därifrån på landsbygden i en by som heter Kazungula. Men efter svårigheter att hitta boende i Kazungula är den nuvarande planen att jag ska spendera den första månaden i Livingstone innan jag kan flytta ut och fortsätta praktiken i Kazungula.

Så vem är jag? Mitt namn är Elin och jag är en 21-årig tjej uppvuxen i Uppsala. Under gymnasiet läste jag ett internationellt program som resulterade i en fältstudie i Ahero, Kenya det tredje året. Sedan dess har längtan tillbaka till Afrika legat och grott inom mig. Däremellan, alltså från studenten fram tills nu, har jag istället spenderat min tid med att göra kanske det exakt motsatta. Jag har jobbat inom servicebranschen på nordligare breddgrader, närmare bestämt i de svenska fjällen, i norrbotten och slutligen hamnade jag på Svalbard där jag har bott det senaste året. Alltså har jag nu bytt bort norrsken, kyla, snö och isbjörnar mot värme, solkräm, malariaprofylax och flodhästar.

Det var en liten introduktion av mig. Jag hoppas kunna uppdatera relativt ofta (eller så ofta internetuppkopplingen tillåter), så häng på och kommentera gärna så att jag vet att det finns någon själ därute som är nyfiken.

Hadebrahej




KFUM Sverige
Rosengatan 1, 111 40 Stockholm
info@kfum.se, 08-677 30 00
Swish: 123-9018557
Plusgiro: 90 1855-7