Tack och hej!

God Morgon

Klockan är 6. Egentligen hade jag velat sova längre då jag la mig sent igår men idag kommer jag inte sova mer. Jag har alldeles för mycket tankar. Idag är min sista dag här och det känns riktigt tråkigt. Klockan 10 har jag min sista träning med y-goals som är ett Ymca fotbollslag  jag varit med och coachat. Vid tre ska jag se Sydafrika spela match och ikväll får vi se vad som händer. Hade jag kunnat så hade jag stannat kvar här längre men jag får istället trösta mig med vetskapen om att Sydafrika kommer att finnas kvar och att jag kan komma tillbaka när jag vill, typ så som jag tänkte om Sverige innan jag kom hit. Tiden här har inte alltid varit kul, det var dagar då det kändes som en evighet innan jag skulle hem och att 6 månader var alldeles för länge. Det var mest i början det kändes så, innan jag fick rutiner, vänner och roliga saker att hitta på under dagarna. Innan jag blev mer aktiv. Sen dess har tiden gått overkligt snabbt..

När vi gick igenom orosmoment under förberedelsekursen  minns jag att min största oro var att jag skulle behöva arbeta för mycket och inte få någon tid till att hitta på saker på egen hand. Jag hade hört någon historia om någon annan praktikant som haft det så och det lät som en mardröm. Inte för att jag inte kom hit för att praktisera, utan mer för jag ogillar att känna mig låst. Att veta att jag kommer spendera många timmar på en och samma plats under samma tid på dygnet under en lång period. Det låter kanske lite konstigt men det finns säkert någon fin term för det. Rädslan fick mig nästan att inte åka på praktiken överhuvud taget, men efter ett samtal med Åsa som var hör förra året så var jag övertygad om att åka. Verkligheten blev något helt annat än min farhåga. Visst har jag jobbat, men faktiskt inte i närheten av så mycket som jag trodde eller hoppades på. Vissa veckor inget alls. Orsaken till detta var att jag kom hit precis innan vi stängde ner programmen för sommaren, och åker hem nu när vi precis kommit igång.

Det känns konstigt att åka hem och det är mycket jag kommer att sakna med Sydafrika. Framför allt den härliga energin och all glädje som finns här. Så mycket liv, färger och musik. Det känns som att människorna här njuter av och uppskattar livet mer än i Sverige, där alla är på jakt efter så mycket och är så seriösa . Det är även mycket jag saknat från Sverige som jag ser fram emot att komma hem till. Vänner, familj, mat!!, fotboll, frisk luft, eller bara möjligheten att kunna ta en promenad på kvällen. Även fast jag gärna hade stannat längre kommer det också bli kul att komma hem.

Jag hade påbörjat ett annat blogginlägg innan jag börja skriva på detta. Tanken i det inlägget vara att lägga upp lite bilder som jag tagit  skriva lite text till dom. Jag fyller på med om här nere så får ni en bild över hur mina sex månader sett ut.

Som ni minns ifrån mitt första blogginlägg så var mitt första jobb på fängelset Westville Prison. Där var jag med under 6 veckor ungefär. Anledningen till att jag inte fortsatte var att undervisningen var på Zulu och att det därmed var svårt att varken lära eller bidra. Genom lite småsnack med deltagare fick jag i alla fall en liten uppfattning om hur livet där inne kan se ut. Fängelserna är överbefolkade och fler än femtio personer delar på celler som är byggda för tio, dessutom har man ett av världens största fängelsegäng, the numbers gang. Vakter och socialarbetare är underbemannade och blir, vad jag hört, utnyttjade av fångar till att smuggla in droger, mobiler osv. Våldsbrott och sexuella övergrepp är en del av vardagen då det är gängens vanligaste metoder för att behålla makt.
YMCAs fängelseprogram är helt frivilliga att delta i och det märks tydligt bland deltagarna då de är väldigt engagerade. På bilden är mina kollegor som även dom är väldigt engagerade och passionerade. Fyra dagar i veckan tar dem sig till fängelset för att arbeta helt ideellt, vissa från väldigt långa avstånd. Bilden är tagen en morgon innan ett arbetspass.
Från vänster till höger: Sphe, Hlengiwe, Thembi, Buyi.


Efter att jag slutade på fängelset började jag jobba med post-release, ett program för ex-fångar som YMCA tidigare kommit i kontakt med i fängelserna. Programmet ska fungera som en plats dit de kan komma för att utveckla sig själva i sin tuffa resa tillbaka in i samhället. Deltagarna får lära sig baskunskaper som hur man använder en dator, skriver cv, registrerar sig hos arbetsförmedlingen och annat som kan öka deras chanser till jobb. De får även göra samhällskampanjer för att öka acceptans och förståelse för ex brottslingar, då förtroendet för dom är väldigt lågt. Förutom det praktiska så handlar det också väldigt mycket om att ge psykosocialt stöd och lyssna till vad de behöver. Post-release är det roligaste men också mest frustrerande jobbet jag gjort här. Roligast eftersom man lär känna deltagarna och kan hjälpa dom utvecklas, mest frustrerande eftersom det inte alltid går som man önskar. Igår hade vi avslutning och tog en bild ihop.

Under sommarledigheten i December hann jag med en månad i världens vackraste stad, Kapstaden.

Sedan Januari har boxning varit det jag sett fram emot mest under dagarna. Jag kom i kontakt med klubben genom ett YMCA event där coach Jouma var och promotade den. Jouma jobbar helt ideellt och startade klubben för att hålla gatubarn upptagna med träning istället för droger. Klubben startade förra året och är helt gratis att gå med i.




KFUM Sverige
Rosengatan 1, 111 40 Stockholm
info@kfum.se, 08-677 30 00
Swish: 123-9018557
Plusgiro: 90 1855-7