Supertanter & snubbar med för mycket åsikter

Det var måndag eftermiddag och jag gjorde sällskap med min kollega Anna från kontoret i Kazungula. Anna är en kort kvinna i sina bästa år och har precis införskaffat sig kvällens middag – nshima (majsgröt) med karpenta (torkad småfisk). Jag frågar henne om jag kan hjälpa henne att bära, så hon ger mig den lätta påsen med torkad småfisk och slänger upp en säck med 25 kg majsmjöl på huvudet.

Någon av de tråkigare erfarenheterna från Zambia är hur ofta okända män vill kommentera hur man ser ut när man är ute och går. Oavsett plats i världen tycks det alltid finnas snubbar med för mycket åsikter. Emma och jag kan fylla en hel bok med kommentarer och åsikter som har kastats i vår väg utav helt främmande män. Har jag betonat tillräckligt att det endast är män? Att inte en endaste kvinna har haft samma behov att kasta ur sig åsikter om oss på gatorna?

Vi har fått höra allt från KLASSIKERN ”Gift dig med mig” till den som kanske tar alla priser ”Du ska vara tacksam att jag, som är en man som respekterar kvinnor, vill ha dig”. Hur går det ens ihop?

Det finns två saker som fungerar exemplariskt i sådana här situationer:

  • Konkurrerande-man-kortet. Fungerar på varje kontinent. Påpeka att det finns en konkurrerande man med i bilden och du är befriad från sexistisk terror. Fast om du skulle påstå att du helt enkelt inte är intresserad så kan du få stå och diskutera saken i evigheter. Som om intresset plötsligt skulle blossa upp efter ett antal förolämpningar?
  • Svara med ett riktigt (från botten av ditt hjärta) URVRÅL. Otroligt effektivt. En eftermiddag när jag och Emma var på väg hem från stan berättade jag för henne om min promenad tidigare på dagen där totalt 15 män besvärade mig. OBS nytt rekord. Precis när jag är uppe i varv över detta passerar vi två killar som ropar efter oss hur vackra vi är och hur gärna de vill gifta sig med oss. Vattnet kokade över, det var sista droppen, bägaren rann över, jag sket i att räkna till tio. Så då kom det – urvrålet.

Tillbaka till måndagseftermiddagen och Anna med 25 kg majsmjöl på huvudet. Vi passerar marknaden, ett typiskt ställe för just denna problematik. I ett skjul ligger ett gäng unga killar på marken och röker. ”Hörru, mzungo (viting), kom hit!”. Jag är väl i full färd med att räkna till tio, samtidigt som jag märker att jag har tappat Anna någonstans på vägen. Jag vänder mig om och ser hur hon hytter med fingret åt killarna (med säcken på huvudet) och skäller ut dem på Lozi. Tack Anna.

Strax därefter passerar vi en grupp på fem unga killar som börjar vissla när jag och Anna har gått förbi. Jag tänker väl något i stil med hur mycket jag önskar att de ska ramla i Kazungulas lera och fastna där, samtidigt som jag märker att jag ännu en gång har tappat Anna någonstans på vägen. Jag vänder mig om och ser hur hon ännu en gång har snott runt med säcken på huvudet, fast denna gång hör jag hur hon har en mjukare ton i rösten. Jag frågar henne vad hon sa. ”Jag undrade bara om det var mig de visslade på för i sådana fall är jag alldeles för gammal för dem – och dessutom är jag redan gift.”

Man kan bli oändligt less på män som inte kan bete sig, att jag istället tänker hylla Anna och alla andra tjejer, kvinnor och supertanter på den här planeten. Tack för att ni får mig att känna mig trygg på gatorna istället för obekväm. Tack för att ni ler mot mig istället för att kommentera mig. Tack för att ni håller varandra om ryggen. Tack för att ni röstar fram varandra på ledande positioner. Ni starka kvinnor som har en unge på ryggen och en säck majsmjöl på huvudet. Ni som själva har blivit utsatta för sexuellt våld och som nu engagerar er för att ni inte vill att det ska få hända någon annan. Ni supertanter som går flera kilometer i brännande hetta för att stå upp mot könsrelaterat våld. Och som man sedan får fika läsk och muffins med när man kommit fram.

Ni är tamigtusan legender hela bunten. Och jag är ledsen att det är ni som måste leva med att era reproduktiva rättigheter ges och tas ifrån er år 2017.

 

På bilden ser ni en av de superkvinnor jag har fått äran att lära känna i Zambia. Keity är min höggravida kollega som precis har bestämt sig för att ge sig in i buskarna utanför vårt kontor för att plocka min zambiska favoritgrönsak.

 

Taggar:, , , ,




KFUM Sverige
Rosengatan 1, 111 40 Stockholm
info@kfum.se, 08-677 30 00
Swish: 123-9018557
Plusgiro: 90 1855-7