Palestina – en permanent tillvaro av oro och styrka

Förra veckan besökte Maria och Jana från KFUM Sverige vår partnerorganisation YWCA of Palestine för att tillsammans hålla i en ”Start-up workshop” för vårt nya 3-åriga projekt. Läs mer om projektet nedan och Marias iakttagelser nedan.

Projektet Strengthening Young Women to be Change Agents in the Palestinian Society bygger på FN-resolution 1325, som handlar om att stärka kvinnors roll i fredsprocesser med ledorden delaktighet, säkerhet, förebyggande samt återbyggnad. Projektet inleds med att hundra unga kvinnor och män i fyra byar runt staden Ramallah blir utbildade i hur de ska kunna jobba med 1325 i det lokala samhället. Projektet innehåller även aktiviteter på den nationella och internationella arenan, som bland annat fokuserar på hur den palestinska situationen ska uppmärksammas i internationella forum, bland annat inom  FN genom synliggörande på CSW (Commission on the Status of Women). Under start-up workshopen gick vi igenom riktlinjer för vårt samarbete och jobbade med projektets mål och aktiviteter, för att skapa samsyn och förutsättningar för ett lyckat genomförande av projektet.

13 år sedan har gått sedan jag var i Palestina sist, även då i KFUM-sammanhang, och de starka minnena och intrycken jag då upplevde har varit med mig sedan dess. Den fantastiska verksamheten jag fick besöka, det outtröttliga engagemang jag mötte men även alla de berättelser om oroligheter, sorger och orimliga utmaningar i en vardag man aldrig hoppades skulle bli permanent.

Jag kommer aldrig glömma känslan av att i ett trångt led till fots gå igenom en vägspärr bevakad av alltför unga män och kvinnor med tunga till synes ohanterliga vapen svajandes över ena axeln. Vägspärren kallades Kalandia och var ett ganska rörigt ställe med bilar och människor i ett myller med den lilla passagen i mitten som var allas mål att ta sig igenom. Många av YWCAs anställda spenderade då liksom idag många timmar varje vecka med att passera denna port mellan Ramallah och Jerusalem, porten in och ut från Västbanken.

Inför förra veckans resa fanns en oro i mig då jag visste att vi skulle till YWCA Ramallah, trots att jag blivit försäkrad om att vi skulle kunna ta oss igenom i bil. En kollega bevittnade för några år sedan en skottlossning vid Kalandia då oroligheter uppstod och med mina barn i tankarna kändes tanken på att åter igen besöka denna plats inte helt behaglig. Men så tänkte jag på mina otroliga kollegor i Palestina som varje dag gör denna resa, som varje dag sitter i köer och funderar över att de i så många år fått misstänksamma blickar av en beväpnad yngling på sig på väg till jobbet.

När vi sitter i bilen och den sakta rör sig framåt i kön på väg mot Kalandia springer ett par pojkar plötsligt framför bilen och trots att de verkar komma ur tomma intet behöver bilens förare inte tvärbromsa, hon är så van. Jag reagerar på en gång på att den yngre pojken ser ut att vara i min sons ålder, alltså runt sju år.  Han bär på något han försöker sälja till de bilar som uppgivet kryper fram längs den dammiga och nedskräpande vägen. Jag slutar andas för ett par sekunder när han får syn på en flådig bil och sätter fart mot den, kommer ifatt och nästan hänger på bilen medan den kör iväg, utan att sakta ner ens en aning för att undvika risken att köra på den lilla pojken.

Vi kör igenom Kalandia och lämnar den lille pojken bakom oss som redan jagar nästa bil. Kalandia som inte längre är en trång passage utan är en hel permanent infrastruktur med rondeller och vägar åt flera olika håll till olika passager avgränsade med stora nedklottrade betongklumpar.

Liksom Kalandia är permanent så är även de utmaningar som YWCA varje dag tacklas med permanenta. 13 år senare tvingas de fortfarande ställa in workshops pga av en plötsligt stängd vägspärr, hitta orimliga lösningar för att kunna behålla en anställd som förlorat sitt tillstånd att vistas i Jerusalem eller skära ner budgeten i ett fantastiskt projekt för att givaren inte längre prioriterar just det.

Men det som också är permanent är tron på att det går att förändra människors liv till det bättre, att det går att stärka unga människor oavsett hur problematisk deras situation är och tron på att unga människor är kapabla till att utföra detta.

 

Kommentarer (1)

  • Ellen

    Ellen

    |

    Qalandiya är inte gränsen mellan innanför och utanför västbanken. Jerusalem tillhör inte Israel, även fast de gärna vill påstå det.

Kommentarer avstängda




KFUM Sverige
Rosengatan 1, 111 40 Stockholm
info@kfum.se, 08-677 30 00
Swish: 123-9018557
Plusgiro: 90 1855-7