Olivplantering

Idag regnar det. Passar på att titta på bilderna jag tog under helgens äventyr då det var varmt och soligt.

I torsdags mötte jag, Linda och Jess olivplanteringsprogrammet som var på besök i Ramallah. Smidigt eftersom vi fick åka med i deras buss när de åkte tillbaka till Beit sahour. Vi skulle göra programmet sällskap under helgen och hjälpa till med planteringen av träd.

Deltagarna olivplockningsprogrammet.

Dagen innan hade gruppen planterat 350 träd innan Israelisk militär kommit och stoppat arbetet. Militärerna hade lovat att träden skulle få stå kvar och arrangörerna hade tagit deras kontaktuppgifter. I bussen dagen efter möts vi av nyheten att bosättare tidigt på morgonen förstört hela fältet. Militären skulle påbörja “utredning” eftersom de menar att de inte kan fastställa vem som gjort det, trots vittnen. Att vara selektivt observant på det här sättet, alltså att se vad palestinierna gör men inte israelerna, är väldigt vanligt förekommande. Jag kan inte förklara den ilska och besvikelse deltagarna på programmet uttryckte. En ilska vi behöver kanalisera till agerande. Vi måste organisera alla oss arga och besvikna och göra någonting.Vi sörjde de träd som förstörts men kampen fortsätter så nästa grupp som kommer hit kommer att plantera nya träd på samma plats.

Hotellrummet var varmt och vattentrycket i duschen högt. Lyx tyckte vi! Deltagarna i programmet hade en ledig kväll så vi passade på att gå till Singer cafe och dricka kaffe.

Fredagen hade ett späckat schema med plantering och föreläsningar. Vi åkte buss ut till olivfälten utanför bosättningen Efrat. Vid avtagsvägen ut till fältet låg en mindre bosättning på en topp, när vi kom fram insåg jag att vi var nästan omringade. Dalgången gjorde att det ekade från bosättningarna runtomkring oss. Vi hörde barn som lekte och ljudet från byggarbete. Bosättningarna håller på att växa samman i området vilket gör att området är extremt utsatt. Dessutom är muren i det här området under konstruktion.

Att plantera träd är roligt, man får hugga och gräva för att komma ner i den steniga jorden. Mina händer var stela men med trevligt sällskap och god lunch gjorde det ingenting. Jag kände mig stärkt i att vi så tydligt markerade vår närvaro och den gemenskap och solidaritet vi kände med familjerna som äger marken. Jag hoppas träden växer sig stora och starka och att rötterna förankrar dem i platsen precis som palestiniernas rötter.

Eftermiddagen bjöd på föreläsning av OCHA opt, advocacy session med YWCA och en kvällsföreläsning om BDS.

OCHA opt var superintressant. Jag har länge använt mig av deras kartor och deras hemsida. Jag slås ofta över hur absurd situationen är och hur lätt det är att vänja sig, att säga “it is what it is”. Det är lätt att protestera i början, men med tiden blir man trött och accepterar sitt öde.

Under advocacy session fick vi tid att känna och reflektera. Vi bildade par som fick berätta för varandra om något som hänt under resan som varit omvälvande, känslomässigt eller en tankeställare. Gruppen som varit trötta och tysta började nu genast prata.Ett högljutt sorl spred sig i rummet och jag kände med ens att det omvälvande jag varit med om på sistone var att lyssna på just detta sorl, att alla dessa berättelser fick utrymme, alla entusiastiska och passionerade människor från olika delar av världen samlades och utbytte erfarenheter och berättelser tillsammans. Det kan vara svårt att peka på vad som varit omvälvande tycker jag. Jag har varit här så länge nu så många saker känns väldigt naturligt, jag minns inte när det blev naturligt, det bara blev så, “it is what it is”.

Omar, mr. BDS är alltid bra att lyssna på. Ibland känns det lite meningslöst att delta på föreläsningar där man har kunskaperna som ämnas läras ut. När det kommer till Omar känner jag däremot att jag alltid får med mig någonting nytt efteråt. Kanske är det bara en fras, ett smart sätt att formulera sig eller en fråga från publiken som öppnar upp för nya tankar och idéer. Denna kvällen imponerades jag över hans hänsyn till ursprungsbefolkningar världen över. Att som palestinier se sig sammankopplad till andra hotade folkgrupper som förlorat land pga kolonialism var väldigt värdigt och modigt tycker jag.

Jag somnade fylld av glädje och inspiration. Tänk att människor kan skänka så mycket energi.

Appropå energi. Jag vet hur jag själv är, jag har svårt att motivera mig att läsa långa texter. Därför stannar jag här. Jag skriver mer när jag hinner.

Puss och kram

Yalla bye.

 

Spara

Spara

Spara

Taggar:, , ,




KFUM Sverige
Rosengatan 1, 111 40 Stockholm
info@kfum.se, 08-677 30 00
Swish: 123-9018557
Plusgiro: 90 1855-7