Lås och nycklar

Jag är övertygad om att många har beskrivit Sydafrika som ett kontrasternas land. Naturen-fattigdomen, rikedomen-kriminaliteten, mångkulturen-korruptionen, villorna-slummen, gårdakvarnar-skit. Och det är alltid något som skiljer världarna åt. Kan ni gissa vad jag tänker på…? Stängslet. Denna taggbeklädda ståltråd har någonstans längst vägen blivit den tydligaste symbolen för kontrasten. Ett faktiskt objekt som separerar det fina från det fula.

 

Det är lätt att falla in i samma uttjatade, trista berättande där en splittrad befolkning utan tillit tvingas sätta upp stängsel, eller fattigmansversionen; glasskärvor fastcementerade på en tegelmur. Det kan nog ligga VISS sanning i den bilden. Apartheid är väldigt relevant och fortfarande nära i tid så det kan nog vara en av orsakerna till ett land där man ofta måste kolla över axeln eller extrachecka ett par gånger att dörren är låst (OCD är liksom berättigat). Fattigdom, utanförskap och enorma inkomstklyftor är också något som föder kriminalitet. OJ, nu blev jag den förutsägbara resereportern som jag ogillar så mycket! Så istället för att prata om orsaker, eller hur FÖRFÄRLIGT uppdelat det är så ska jag skriva av mig lite kring lås och nycklar.

 

Nycklar, nycklar alla dessa nycklar. Med lås kommer nycklar och herregud vad jag önskar att allt bara stod öppet på glänt istället. Man kan behöva upp till tre lås inom ett avstånd av 5 meter. Sen glömmer man alltid en nyckel så då gäller det att hitta personen som har den för att sen gå tillbaka, låsa upp igen, hämta det man letar efter och sen låsa efter sig. Day in, day out. Som så många andra tidigare har gjort kan man prata om lås och stängsel som en symbol för utanförskap (träffsäker symbolik jag vet) men nu känner jag mest att jag är trött på omständigheten som kommer med lås.

 

Men Isak kan inte skriva ett blogginlägg utan lite symbolik så here goes. Sydafrikaner är generellt väldigt sociala och varma men min bild av städerna i SA är lite annorlunda. Även om man ser mycket människor och liv så kan det vara svårt att riktigt tränga in i en sydafrikansk stad. För att det mesta sker in princip bakom ”galler och bom”. Det gäller att hitta den där bakgården där det ligger ett mysigt café, den allmänna poolen bakom tegelmuren, boxningsgymmet i den gamla militäranläggningen, klubben på bakgatan och regeln är att det alltid är bakom stängsel och taggtråd. Men när man väl hittar in så öppnas nya universum. Det är så svårt att uppskatta vad som kan gömma sig bakom den där muren, eller det där stängslet. Ibland inget, ibland riktiga guldkorn (vi snackar 24 karat). Det är som i Narnia. Allt man ser är en sliten garderob men där innanför existerar en hel värld av nya upplevelser. Det mesta verkar lite undangömt, nästan hemligt innan man får möjligheten att låsa upp låset, öppna grinden, säga “all makt åt Tengil” till vakten och sen träda in. Istället för grävande reporter får man vara grävande upptäckare. SA serveras inte alltid på silverfat utan man får ta för sig och Jan Guilloua sig fram i tillvaron.

 

Detta fenomen med nya universum har jag inte bara upplevt i SA. Det är en mäktig känsla att hitta dom. Där man tidigare bara såg en byggnad eller ett stängsel finns nu så mycket mer, och man kan aldrig föreställa sig vad det är.

 

Detta inlägg blev nästa filosofiskt men inget fel med det. Så ut med er i världen, hitta era nycklar och lås upp dörrar till nya universum.

 

Until Next Post,

 

PEACE

 

 

 




KFUM Sverige
Rosengatan 1, 111 40 Stockholm
info@kfum.se, 08-677 30 00
Swish: 123-9018557
Plusgiro: 90 1855-7