Kaviarmackor och sabbath-hissar

Idag har jag funderat mycket över identitet. Det började med att jag klev på bussen från checkpointen till Jerusalem. Ett litet barn satt framför mig och pekade på bilarna “titta, en bil” om och om igen på arabiska. Samtidigt som han tittade på bilar tittade jag tillbaka på Ramallah och insåg hur märkligt det ser ut när staden plötsligt tar slut och en stor betongmur breder ut sig. Så trång och instängt jag faktiskt lever. Vad gör det med människor om de växer upp med den verklighetsbilden? När det anmärkningsvärda är den blåa och den svarta bilen, inte vakttornen, militären och muren.

På etnologin och genusvetenskapen pratade vi ofta om “den andre” och att se sig själv genom den andre. Hela vår identitet bygger enligt vissa teorier på hur vi förhåller oss till den andre. Framme i Jerusalem går jag på svensk frukost. Jag dricker svenskt kaffe och äter knäckebröd med kaviar och ägg. Identitetsskapande om något! Det blev ett bra samtal om hur vi stöter på rasism i vardagen. Vi är en ganska brokig skara där vissa i princip uteslutande är i Israel och vissa, som jag, i princip aldrig träffar en israel.
Vi pratade om religion. Om hur judendomen präglas av ett görande. Några hade blivit ombedda att komma hem till folk under sabbathen för att starta fläkten, eftersom personen själv inte kan göra det då det räknas som arbete. Eller hur det finns speciella sabbath-hissar som stannar på varje våning så att om man är troende inte ska behöva trycka på knappen, vilket anses vara ett arbete.

Luciafirande i Jerusalem.

För en svensk kanske det låter galet, men jag tycker det finns mycket bra i religionen som en aktivitet inte bara en identitet.

“Jag är feminist” skulle många svenskar säga, men det är egentligen ointressant, det viktiga är ju att du gör feminism. Vi har ett oerhört fokus på varande. “Jaha du är en polis, du är en sån.”

På arabiska finns inte begreppet “att vara”. Är du hungrig blir istället “du hungrig?”. I början upplevde jag det som förvirrande, hur ska jag då förklara vem jag är? Faktum är att jag förespråkat en syn på identitet som präglas av praktiker i flera år, men det sitter på nått sätt i ryggmärgen att anta att identiteten är så fast bundet till just varandet.

För några veckor sen skrev jag i mitt block “vad skiljer identitetsbegreppet i Sverige och Palestina, hur påverkar det oss?”. Jag vet inte vad svaret är, men uppenbart är att jag när jag får en stund över verkar grubbla mycket om identitet. Ganska vanligt när man befinner sig utomlands under en längre tid tänker jag. Identitet är också så oerhört centralt i konflikten. Mat, klädsel och platsen stämplas som palestinsk eller israelisk. Både palestinier och israeler hävdar till exempel att hummus är just deras.

Utsikt över ett brokigt Jerusalem

Nu är jag snart hemma i Ramallah igen. Bussresorna fungerar som bra tillfällen att skriva blogginlägg.

Tror inte jag kommer blogga så mycket mer förrän jag är tillbaka efter jul. Vi får se.

God jul!

Yala bye

Taggar:, ,




KFUM Sverige
Rosengatan 1, 111 40 Stockholm
info@kfum.se, 08-677 30 00
Swish: 123-9018557
Plusgiro: 90 1855-7