It Is Fun To Stay At The YMCA!

Det är övernattningsläger på YMCA för fem ungdomar i 14-15 års åldern och vi kör fyrahörnsövningar. Ni vet den övningen när ett påstående blir uppläst och man tar ställning till det genom att ställa sig i det hörnet som bäst reflekterar ens åsikt.

 

“Sex outside of marriage is okay – if it is with someone you love”

Gruppen tänker ett tag innan alla ledare och ungdomar ställer sig i håller inte med hörnet. Jag blir outsidern som ställer mig i håller med hörnet. “Isak, tell me your opinion.” Jag får förklara att sex före äktenskap är vanligt i Sverige och att det inte är stigmatiserat på samma sätt. Jag slänger in “I even think that it is okay if it is with someone you do not love” i debatten och de andra tappar hakan. Stilla tänker jag för mig själv att det är tom ok om det är någon man hatar.

 

“Dagga (marijuana) should be legalized”

Gruppen är mer splittrad i denna fråga och även jag känner mig lite kluven. Men det är nästa påstående och reaktionerna som följde som skulle få mig att koka inombords. Så låt mig ger er en kort bakgrund.

 

Jag är född och uppvuxen i ett öppet hem. Mamma och Pappa har alltid förespråkat allas lika värde och jag måste säga att jag är tacksam för den uppväxten jag fått.

 

Pappa har alltid varit social, han älskar att diskutera och intresserar sig för olika människor runt om i världen. Något jag beundrar hos honom är att han verkligen behandlar människor lika, helt oberoende av hudfärg, religion, härkomst, sexualitet etc. Han är en av de minst konflikträdda människor jag känner och jag har sett honom bråka/diskutera med unga, gamla, svarta, vita, nysvenskar, svennar, mozambikaner, homosexuella, straighta och så vidare. Han visar respekt men om det är något han inte håller med om så kommer han att låta folk veta det. Jag tror det är något han blivit uppskattad för och jag vet att han fått mycket respekt för det från många olika typer av människor. Vår familj är en familj med mycket konflikter och bråk på gott och ont. Vi tjafsar och åsikterna kommer nog alltid att gå isär. Men just hans oräddhet för att närma sig andra människor är något som jag ser upp till.

 

Mamma är barnmorska och har länge engagera sig i barnmorskors situation i Sverige och utomlands. Hon är stolt Fi!:are, feminist, sekreterare för internationella sektionen i Barnmorskeförbundet och ledamot i förbundsstyrelsen. Wow detta börjar låta skrytigt men jag är verkligen stolt över dig mamma!

 

Jag själv växte upp i studentstaden Uppsala med vänner som generellt har universitetsutbildade föräldrar. Min klass på Rosendalsgymansiet var framåtsträvande och jag fick lära mig mycket från mina klasskompisar om hur människor påverkas av samhällets normer. Det är jag tacksam för!

 

Jag kan ärligt säga att jag växt upp i en bubbla där homofobi, rasism och sexism pratats om aktivt. Och självklart, då det genomsyrar vårt samhälle, har det funnits även i mitt liv och själv har jag definitivt varit delaktig i att uttala mig homofobiskt, sexistiskt och rasistisk.

 

“When a person in a online FIFA game dribbles to the touch line, or near post as close as possible, until the keeper rushes them. Then the player performs the “sweaty” action of crossing or lead passing the ball to their team mate, who’s cherry picking the open net, which leads to a “sweaty goal.”

 

Sweaty goal som beskrivet ovan brukade jag själv kalla “judemål” innan jag förstod betydelsen av att använda den termen. Det är bara ett exempel men jag vill ändå vara tydlig med att jag själv gjort mig skyldig till att säga dumma saker som förstärkt negativa stereotyper. Trots detta tror jag att jag har blivit mer medveten om hur sånt påverkar värderingar och under min gymnasietid blev jag mer bekant med problematiken kring strukturell homofobi, transofobi rasism och sexism (har säkert glömt något). Dessutom har jag varit relativt skyddad från människor med åsikter som jag själv ser som dåliga. Min bubbla har varit väldigt intakt i det extremt sekulära Sverige, i ett öppet hem, i en universitetsstad och i en klass med aktiva feminister och antirasister.

 

Så med den bakgrunden kommer nu påståendet.

 

“Homosexuality is a disgrace, because God made Adam and Eve – Not Adam and Steve.”

När detta uttalande blir uppläst befinner sig alla deltagare vid håller inte med.  Jag är medveten om att Sydafrika är ett väldigt religiöst land jämfört med Sverige men ändå är jag naiv nog att tro att dessa unga, medvetna människor kommer att stå var.   “Alla kommer att stå kvar” hinner jag tänka innan jag ser att dom börjar röra på sig i motsatt riktning. Ungdomarna och ledarna ställer sig vid håller med medans jag än en gång blir outsidern.

 

Och efteråt är jag helt tagen. Människor som står mig nära, som jag betraktat som vänner har nu tagit ställning mot något som jag ser som en självklarhet. Men jag är samtidigt glad, för att jag är arg och besviken. Det bevisar för mig att det är en viktigt kamp. Jag själv är VÄLDIGT sällan i ett sammanhang där jag är utsatt för sexism, rasism, homofobi eller transofobi men jag känner nu en ilska som jag inte gjort förut och det tar jag som ett sunt livstecken. Men samtidigt känns det jobbigt att behöva omvärdera dessa människor som jag gillar på så många andra sätt. Ska man sätta ner foten ordentligt och inte kunna umgås med människor med dessa åsikter eller ska man försöka förstå deras bakgrund med en helt annat kulturell och religiös kontext.

 

Ibland känner jag att man måste kunna uppskatta människor, även om åsikterna går itu och inse att deras världsuppfattning ser helt annorlunda ut. Ingen föds till homofob och det tror jag stenhårt på men nu känner jag mest att det är ok att bli arg. Trots allt så är deras åsikter diskriminerande mot människor som förtjänar rätten att älska vem de vill. Man behöver inte alltid försöka förstå, ibland är ilska en viktig funktion för att kunna förändra också.

 

Idag såg jag två kvinnor håll hand på gatan och tänkte att det är modigt. Även i Sverige får homosexuella utstå mycket skit och att stå upp för sin rätt till sin sexualitet borde inte behöva vara modigt, men jävlar vad modigt det är!

 

Det har blivit två lite deppiga inlägg på senaste tiden men förhoppningsvis hittar Sydafrika en väg framåt. Ändå props till Sydafrika för att vara det femte landet i världen och det enda landet i Afrika där samkönat äktenskap är lagligt. YMCA Pietermaritzburg som organisation står upp för HBTQ-personer och har återkommande workshops där människor samlas och diskuterar frågor som rör dem. Även om många individer inom organisationen fortfarande är väldigt konservativa särskilt när det kommer till gayfrågan så är det ett progressivt YMCA. Sången YMCA uppkom faktiskt som kritik mot rörelsen då den länge varit konservativ i frågan. De antyder att man kan bo på YMCA om man vill roa sig med andra unga män!  Ja Sydafrika och YMCA rör sig långsamt framåt men jag hoppas verkligen att värderingar kommer att luckras upp i framtiden.  It’s fun to stay at the YMCA, I assure you that!

 

 

YMCA Village People: https://www.youtube.com/watch?v=CS9OO0S5w2k

Sweaty goals: https://www.youtube.com/watch?v=fLAwYTzp94I

Skampride: https://www.youtube.com/watch?v=JzUtwazzx5Y

Klassiker: https://www.youtube.com/watch?v=T1lvMJ-l0_A

 

Until Next Post,

PEACE

Kommentarer (2)

  • Per Randau

    |

    Hej Isak!
    Har nu med intresse läst dina bloggar ‘så här långt’. Så himla rätt du gör som väljer att ge dig ut i världen och skaffa dig egna erfarenheter som du kan jämföra med vad som skrivs i media! Lycka till i fortsättningen! Take care! / Per

    • isakf

      |

      Tusen tack Per! Verkligen intressant att se att annorlunda samhälle på nära håll. Ta hand om dig med! MVH, Isak

Kommentarer avstängda




KFUM Sverige
Rosengatan 1, 111 40 Stockholm
info@kfum.se, 08-677 30 00
Swish: 123-9018557
Plusgiro: 90 1855-7