Ett litet inlägg om att skriva personligt brev

Jag har inte tänkt på livet efter min praktik särskilt mycket förrän härom dagen då min mamma skrev och undrade om jag ville komma till Malmö i påsk.

Filip berättade igår om sina studier. Hur Umeå Universitet tycks glömt bort högstadielärarna helt. De klarar inte av att planera så de tvingas studera på 130% en månad och 50% nästa månad efter det. När sånt händer brukar jag vara den som tar fighten. Studerar man på 130% har man helt enkelt inte energi att bråka, så då gör jag det istället. Svårt härifrån.

Igår fick jag ett mail från Caroline om efterarbetet jag ska genomföra när jag kommer hem.

Det är svårt att planera när man sitter i en helt annan värld. Det känns obehagligt att ryckas tillbaka till verkligheten på något sätt. Tillbaka till en fattig studenttillvaro med familj vardag och allt vad det innebär. Ska man rycka plåster snabbt eller långsamt pilla av dem? Hur är det med utlandspraktiker?

Det är snart Februari och det är dags att börja söka sommarjobb. Jag knåpar på ett CV och ett personligt brev som ska kunna visa den bästa verisonen av sanningen. Precis lika intressant, duktig, påläst och snygg som ett instagram-konto. Vitsiga inlägg, snygg-filter, bilder på ett välstädat hem, en välstädad person, teet i en välstädad kopp och den rätta boken, Sara Lidman, som visar att jag har god smak och min västerbottniska identitet. Lika genuint känns det att skriva personliga brev.

Hemmagjord baba ganouch och granatäppelkärnor Stillebenet är arrangerat av min språklärare. “We´ll make it pretty” sa hon och ställde blomkrukan bredvid.

Jag har inte diskat te-koppen på flera dagar och en hinna ligger längs med kanten och avslöjar att jag glömde mitt te igår. Jag har inte duschat för det är bara kallvatten i kranen och rummet har en stor fuktskada i ena hörnet. Den enda sanningen jag har är Sara Lidman. Kanske är hon också en osanning. En romanitiserad bild av mig, min norrländska mystik, en ensam röd och rak tall. Eller kanske inte förresten, Tjärdalen är allt annat än ett glättigt instagram-konto. Jag kan tyvärr knappast citera tjärdalen och hoppas att arbetsköparen ska förstå vad jag menar.

Den bästa versionen av sanningen är kanske ointressant, men hur får man då jobb? Genom att länka till något slags kvasiexistentiellt blogginlägg om att att så sakterliga inse att praktiken kommer ta slut, om att skriva personliga brev? Ett inlägg om att varje gång jag behöver presentera mig själv så drabbas jag av en känsla att jag inte har någon aning om vad jag ska säga.

Jag har fått höra att utlandspraktik kommer förändra mig. Att jag inte kommer vara densamma när jag kommer hem som när jag åkte. Så vem är jag då? Det känns som att den här resan inte kommer sluta förrän långt efter att jag kommit hem, om den någonsin slutar?

Det är iskallt i mitt rum så jag lägger mig under värmefilten och tittar på Westworld för tredje gången. Jag har inte tröttnat. Serien är min samtalspartner. Vi diskuterar vad det är att vara människa, vad som skiljer oss människor från robotarna i serien. Ingenting? Dolores, en av robotarna i serien, får frågan om hon fick välja mellan två versioner av sig själv, beroende på hur människorna programmerar hennes “hjärna”, vilken skulle hon välja. Dolores svarar att hon inte förstår, det finns bara en version av henne. Är det sant? Finns det bara en version av oss, eller finns det flera? Är jag den bästa versionen av mig själv? Kan jag “nå min fulla potential” som KFUM Sverige skulle säga.

Anställningsbar?

 

Slutsats:

Se Westworld, det är en superbra serie.

Jag hatar att skriva personligt brev.

Ok, slut på min dwelling mint (ja detta inlägg skrevs på 5 minuter). Back to work!

Yalla bye

Kommentarer (1)

  • Jana

    |

    Läser ditt blogg på vägg till jobbet. Blir varm. Har man fått den globala pillen så är den kvar. man värdesätter det som inte kan köpas. man upptäcker mkt gemensamt med unga män från Gaza. Man blir trygg i sig själv. Man lever livet. Och känner pulsen.

Kommentarer avstängda




KFUM Sverige
Rosengatan 1, 111 40 Stockholm
info@kfum.se, 08-677 30 00
Swish: 123-9018557
Plusgiro: 90 1855-7