Community meeting i Kazungula

I söndags blev det dags för mig att resa till Kazungula för ett så kallat ”community meeting”. Detta begrepp har blivit aningen mytomspunnet för mig då det används frekvent inom organisationen. Även innan vi lämnade Sverige hade vi läst i vår arbetsbeskrivning om att vi skulle delta i dessa ”community meetings” och vi skämtade om att det inte sa oss någonting. Alla former av möten som äger rum inom ett visst område måste ju kunna klassas som ett ”community meeting”. Det kan ju innebära i princip vad som helst, eller?

I mitt huvud hade jag ändå fått en bild av att vi tillsammans skulle besöka ett område i Kazungula och att vi där skulle möta inflytelserika personer, som exempelvis en pastor i någon utav kyrkorna. Vi skulle diskutera vad det finns för olika utmaningar och vilken typ av aktiviteter som skulle kunna engagera områdets ungdomar. Vilka dagar och tider som skulle fungera bäst för olika aktiviteter osv. När jag frågade mina kollegor om det var ungefär det här som skulle hända så fick jag svaret ”Ja, jo… Något i den stilen.”

Vi samlades vid kontoret och påbörjade promenaden längs med den sandiga vägen. Man behöver inte gå långt utanför den centrala delen av byn för att inse att man nu befinner sig på zambisk landsbygd. Lugnet som infinner sig när man går runt i en by finns där oavsett om man befinner sig i Kazungula i Zambia eller Särkimukka i Tornedalen. Byalugn är bland det bästa som finns.

Vi stannade vid ett par hus och här märker man en stor skillnad från Livingstone. I Kazungula är många hus gjorda av lera istället för betong eller tegel. Tre män och en kvinna satt på stolar i skuggan av husväggen. Här bor den man som är ansvarig för området och som kallas ”head man”. Som jag förstod det så är det han som upprätthåller ordningen i området. Han är ansvarig för dem som bor där och det är sedan hans son som ärver det ansvaret efter honom. Plötsligt dyker det upp två träbänkar för oss att sitta på och det är något som man nästan tar för givet numera. Det finns ALLTID träbänkar att trolla fram oavsett vart man går. Imponerande.

En utav männen går fram till en gammal fälg från ett bildäck som man hängt upp i ett träd och börjar slå på det. Sakteligen börjar människor från området att röra sig mot vår mötesplats och till slut har det samlats kanske 40 personer här. Vi blir introducerade utav en av männen och min chef berättar (på ”lozi”) om vad vår organisation arbetar med i Kazungula. Man inser vikten av ett sådant möte när människor knappt vet att vi finns även om vi har vårt kontor kanske 15 minuter därifrån.

Efter en kort genomgång går vi gemensamt bort till marknaden. Här får mina kollegor som förberett en sketch inför Independence Day äntligen uppträda. Runt omkring samlas kanske 50 personer, allra främst barn, och alla verkar uppskatta teatern. Vi hade också med oss trummor och med hjälp av dessa börjar de dansa traditionell dans. Om det är nått vi lärt oss (av erfarenhet) vid det här laget så är det att du inte kan räkna med att som utlänning betrakta traditionell dans – utan att förväntas själv kliva fram och delta inför hela publiken. Att se oss försöka skaka på våra stela höfter – DET är underhållning. Så jag fick kliva upp, riva av mina bästa Beyoncé-steg och låta omgivningen skratta högt. Ganska långt ifrån vad jag trodde att den här dagen skulle erbjuda.

Processed with VSCO with c1 preset

Planen blir nu att börja öva i hemlighet med Emma, så att nästa gång någon vill skratta åt våra höftrörelser så ska vi kunna slå dem med häpnad!!!

Ha det fint!

Taggar:, , ,

Kommentarer (13)

  • Profilbild

    Caroline

    |

    Elin, så enormt beskrivande. Träbänkar, svängande höfter och barn längst fram! Träna på, ni kommer slå dem med häpnad. Och oss när ni kommer hem! Blir dans på hemkomstträffen!

    • Elin Frånlund

      Elin Frånlund

      |

      Absolut! Dans utlovas!

  • Profilbild

    Christer

    |

    Bra Elin. Vilken trevlig text. Och rolig.
    Jag har lärt mig ett nytt ord, byalugn.
    Kan man vara byalugn? Eller är det bara byn som har ett lugn?
    Jag gillar också byalugn.

    • Elin Frånlund

      Elin Frånlund

      |

      Intressant tanke, jag tycker båda två funkar!

  • Profilbild

    Christer

    |

    Det är Allhelgonahelg och jag känner mig helt byalugn!

  • Profilbild

    Bodil

    |

    Elin, så underbart! Jag ser det framför mig och flabbar högt:)

  • Profilbild

    Kenneth

    |

    Det finns likheter mellan Kazangola och Särkimukka, byalaget. Det finns nog endel olikheter också. Jag har lite svårt att se framför mig att byborna i Särkimukka skulle spontandansa utanför Holmas Livs en torsdag eftermiddag. Men vem vet, inget är omöjligt. Väntar redan på ditt nästa inlägg.

    • Profilbild

      Kenneth

      |

      Ska vara byalugn. Inget annat. Autostavning är oberäknelig

      • Elin Frånlund

        Elin Frånlund

        |

        Hahaha, vem vet! Men kul reflektion.

  • Profilbild

    Eva

    |

    Elin, du finner dig alltid oavsett situation med din orädda och sköna inställning. Du tänker dessutom ut en strategi för att det ska gå bättre nästa gång. Klokt!

    • Elin Frånlund

      Elin Frånlund

      |

      Tack, ligger väl i generna?

  • Profilbild

    Monica A

    |

    Här kommer hälsningar från en som också vet vad byalugn är . Såå roligt att läsa dina målande beskrivningar , väntar med spänning på nästa .

    • Elin Frånlund

      Elin Frånlund

      |

      Jättetrevligt att du läser, Monica! Kram

Kommentarer avstängda




KFUM Sverige
Rosengatan 1, 111 40 Stockholm
info@kfum.se, 08-677 30 00
Swish: 123-9018557
Plusgiro: 90 1855-7