Författar Arkiv

Tack och hej!

God Morgon

Klockan är 6. Egentligen hade jag velat sova längre då jag la mig sent igår men idag kommer jag inte sova mer. Jag har alldeles för mycket tankar. Idag är min sista dag här och det känns riktigt tråkigt. Klockan 10 har jag min sista träning med y-goals som är ett Ymca fotbollslag  jag varit med och coachat. Vid tre ska jag se Sydafrika spela match och ikväll får vi se vad som händer. Hade jag kunnat så hade jag stannat kvar här längre men jag får istället trösta mig med vetskapen om att Sydafrika kommer att finnas kvar och att jag kan komma tillbaka när jag vill, typ så som jag tänkte om Sverige innan jag kom hit. Tiden här har inte alltid varit kul, det var dagar då det kändes som en evighet innan jag skulle hem och att 6 månader var alldeles för länge. Det var mest i början det kändes så, innan jag fick rutiner, vänner och roliga saker att hitta på under dagarna. Innan jag blev mer aktiv. Sen dess har tiden gått overkligt snabbt..

När vi gick igenom orosmoment under förberedelsekursen  minns jag att min största oro var att jag skulle behöva arbeta för mycket och inte få någon tid till att hitta på saker på egen hand. Jag hade hört någon historia om någon annan praktikant som haft det så och det lät som en mardröm. Inte för att jag inte kom hit för att praktisera, utan mer för jag ogillar att känna mig låst. Att veta att jag kommer spendera många timmar på en och samma plats under samma tid på dygnet under en lång period. Det låter kanske lite konstigt men det finns säkert någon fin term för det. Rädslan fick mig nästan att inte åka på praktiken överhuvud taget, men efter ett samtal med Åsa som var hör förra året så var jag övertygad om att åka. Verkligheten blev något helt annat än min farhåga. Visst har jag jobbat, men faktiskt inte i närheten av så mycket som jag trodde eller hoppades på. Vissa veckor inget alls. Orsaken till detta var att jag kom hit precis innan vi stängde ner programmen för sommaren, och åker hem nu när vi precis kommit igång.

Det känns konstigt att åka hem och det är mycket jag kommer att sakna med Sydafrika. Framför allt den härliga energin och all glädje som finns här. Så mycket liv, färger och musik. Det känns som att människorna här njuter av och uppskattar livet mer än i Sverige, där alla är på jakt efter så mycket och är så seriösa . Det är även mycket jag saknat från Sverige som jag ser fram emot att komma hem till. Vänner, familj, mat!!, fotboll, frisk luft, eller bara möjligheten att kunna ta en promenad på kvällen. Även fast jag gärna hade stannat längre kommer det också bli kul att komma hem.

Jag hade påbörjat ett annat blogginlägg innan jag börja skriva på detta. Tanken i det inlägget vara att lägga upp lite bilder som jag tagit  skriva lite text till dom. Jag fyller på med om här nere så får ni en bild över hur mina sex månader sett ut.

Som ni minns ifrån mitt första blogginlägg så var mitt första jobb på fängelset Westville Prison. Där var jag med under 6 veckor ungefär. Anledningen till att jag inte fortsatte var att undervisningen var på Zulu och att det därmed var svårt att varken lära eller bidra. Genom lite småsnack med deltagare fick jag i alla fall en liten uppfattning om hur livet där inne kan se ut. Fängelserna är överbefolkade och fler än femtio personer delar på celler som är byggda för tio, dessutom har man ett av världens största fängelsegäng, the numbers gang. Vakter och socialarbetare är underbemannade och blir, vad jag hört, utnyttjade av fångar till att smuggla in droger, mobiler osv. Våldsbrott och sexuella övergrepp är en del av vardagen då det är gängens vanligaste metoder för att behålla makt.
YMCAs fängelseprogram är helt frivilliga att delta i och det märks tydligt bland deltagarna då de är väldigt engagerade. På bilden är mina kollegor som även dom är väldigt engagerade och passionerade. Fyra dagar i veckan tar dem sig till fängelset för att arbeta helt ideellt, vissa från väldigt långa avstånd. Bilden är tagen en morgon innan ett arbetspass.
Från vänster till höger: Sphe, Hlengiwe, Thembi, Buyi.


Efter att jag slutade på fängelset började jag jobba med post-release, ett program för ex-fångar som YMCA tidigare kommit i kontakt med i fängelserna. Programmet ska fungera som en plats dit de kan komma för att utveckla sig själva i sin tuffa resa tillbaka in i samhället. Deltagarna får lära sig baskunskaper som hur man använder en dator, skriver cv, registrerar sig hos arbetsförmedlingen och annat som kan öka deras chanser till jobb. De får även göra samhällskampanjer för att öka acceptans och förståelse för ex brottslingar, då förtroendet för dom är väldigt lågt. Förutom det praktiska så handlar det också väldigt mycket om att ge psykosocialt stöd och lyssna till vad de behöver. Post-release är det roligaste men också mest frustrerande jobbet jag gjort här. Roligast eftersom man lär känna deltagarna och kan hjälpa dom utvecklas, mest frustrerande eftersom det inte alltid går som man önskar. Igår hade vi avslutning och tog en bild ihop.

Under sommarledigheten i December hann jag med en månad i världens vackraste stad, Kapstaden.

Sedan Januari har boxning varit det jag sett fram emot mest under dagarna. Jag kom i kontakt med klubben genom ett YMCA event där coach Jouma var och promotade den. Jouma jobbar helt ideellt och startade klubben för att hålla gatubarn upptagna med träning istället för droger. Klubben startade förra året och är helt gratis att gå med i.

Amakhosi 4 life!

Amakhosi 4 life, eller åtminstone för en och en halv månad. Förra veckan fick jag för första gången chansen att få se Kaizer Chiefs spela live och det var kärlek vid första bollkontakten! Laget var på besök i Pietermarizburg (s/o Isak) men det var tydligt vilka som var det egentliga hemmalaget. Matchen slutade med en 1-2 vinst där Tshabalala, Bafana Bafana legenden som gjorde öppningsmålet i VM 2010, satte det avgörande målet. I lördags var de på besök här i Durban och på fredag kommer de hit igen med en tre matchers winning streak i bagaget. Mawuli & the vuvuzela orchestra kommer att vara på plats!

Fem anledningar till att du också borde vara Kaizer Chiefs fan

1 Hela Sydafrika är Chiefs fans! Alla matcher blir hemmamatcher, vare sig de spelar hemma eller borta. Trots det har de schemalagda hemmamatcher runt om i hela Sydafrika då deras fanbase dominerar varenda stad.

2. Kaizer Motaung. Kaizer återvände 1970 från en proffskarriär i Atlanta Chiefs (USA) och bestämde sig då för att starta en klubb i sitt egna namn. Bara en sån sak.

3. Publiken sjunger &  dansar i 90 minuter och firar som det vore ett mål när någon gör en snygg fint.

4. Tshabalala spelar där.

5. Lagets slogan är “Love & Peace”.

En go klubb helt enkelt!

Durban

 

                    I ett regnigt Pietermarizburg
                                                  Peace and love!

                                                                         Sån här energi är det på läktaren!

Sharp-Sharp

Tre månader har nu gått och tre månader återstår. Jag tror att jag börjar inse vad jag gillar med Sverige, vad som ska bli skönt att komma tillbaka till men också vad jag kommer att sakna här i Sydafrika.

Om du går förbi en främling på gatan i Sverige så händer oftast inget, i alla fall inte när jag gör det. Men här hälsar man på nästan alla. Man ger en tumme upp och säger ”Sharp-sharp”. Det kräver inte att man känner varandra eller att man sett personen förut och det tycker jag är fint.

I Sverige känns det oftast som att man måste bevisa att man är en bra människa innan man blir accepterad. Alltså grundinställningen är negativ eller neutral. Här känns det som att folk har en mer positiv inställning till främlingar. En främling ses som en potentiell vän tills den gör något direkt otrevligt. Innocent until proven guilty typ. Jag tror att man har en mer positiv grundinställning mot människor man inte känner här i Sydafrika.

Inte bara är det trevligt utan det blir också mer inbjudande. Man blir mer säker på att prata med folk och vad händer då? Jo de blir inte främlingar längre. Vi är sociala varelser och att svenskar är lite dåliga på det ligger det kanske någon sanning i? Vi får ta efter Sydafrikanerna helt klart.

Tänkte att jag ska avsluta med att dela med mig av några favorithälsningsfraser.

”Sharp-Sharp” En favorit helt klart. Simpel och ger något extra med att säga det två gånger.

”Shots” Lite mer aggressiv men gillar den starkt. SHOTS!

”O’fresh” Slangig, härlig. Besvaras med ”Hundreds” eller om man mår riktigt bra ”Thousands”

”O’grande” Används som o’fresh men det kan vara kul att variera sig lite.

Sista är mer subtil man kanske ändå den bästa. En enkel tumme upp när man passerar. Men man kan lägga till lite flair genom att nicka med tiltat huvud. Eller slänga upp dubbla tummar… Och folk är alltid beredda. Den tummen kan var begravd i en ficka eller nere i en väska men i samma ögonblick som du ger din så kommer den magiskt att besvaras. Hela Sydafrika är på tårna fast med tummen.

Månadsrapport

Hej allihopa!

Mitt namn är Mawuli och jag är alltså en av de sju lyckligt lottade som i år fått chansen att delta i KFUMs praktikantprogram!
Därmed kommer jag att spendera sex (nu fem) månader i Sydafrika med YMCA Durban och arbeta med ett program som kallas Youth-Justice. Målet med programmet är att färre ungdomar ska hamna i konflikt med lagen och att de som redan gjort det ska få tillgång till rehabilitering och en chans in i samhället igen. Vanligtvis är chanserna till ett jobb för en tidigare dömd minimala här i Sydafrika, men via YMCA får ungdomarna hjälp att utveckla färdigheter och knyta kontakter som kan ge dem en genväg in i arbetslivet.

En vanlig dag på jobbet brukar vi mötas upp kl 8 (African time) på kontoret. Väl där tilldelas vi transportpengar och lite planering för dagen. Just min grupp arbetar med de som redan hamnat på fel sida lagen, så taxin tar oss till ett fängelse. Lyxigt med taxi tänkte jag första gången vi skulle dit, tills jag märkte att taxi är namnet för Durbans bussystem. Oftast sitter man 20 personer i en minivan som rymmer 15 och för att veta vart den är på väg behöver man titta på hur chauffören viftar med sitt finger. Ser man vilsen ut kan man bli lurad genom att chauffören gör flera tecken, har jag fått lära mig. Mer om det kan ni läsa här:
http://www.durban.gov.za/Discover_Durban/Transport_Maps/Pages/Taxi_Hand_Signals.aspx

Väl på fängelset presenterar vi olika samtalsämnen och är diskussionsledare. Programmet är ett 6-veckorsprogram och behandlar bland annat teman som GBV, ledarskap och self awareness. Då alla deltagare pratar Zulu, men inte engelska, så är i princip allt på Zulu. Det har därför varit lite svårt att hänga med och kunna bidra, men jag hittar säkert strategier med tiden. Nästa vecka kommer jag också börja jobba med post-release som är ett program för ex-fångar, det blir kul!

Den största delen av min fritid har jag hittills spenderat med en hikinggrupp som jag kom i kontakt med redan första veckan. Sydafrika är ett otroligt vackert land med de mest glada människor jag träffat, och natur jag inte ens kunnat föreställa mig.
Här kommer lite bilder från platser jag hittills fått se

Drakensberg
img_0156




KFUM Sverige
Rosengatan 1, 111 40 Stockholm
info@kfum.se, 08-677 30 00
Swish: 123-9018557
Plusgiro: 90 1855-7