Författar Arkiv

YMCA EM i handboll – så gick det!

Mellan 7-10 september gick YMCA EM för juniorer i handboll av stapeln i Trollhättan. Ett superfint arrangemang som skapar mötesplatser mellan unga handbollsspelare från Sverige, Tyskland och Danmark. Att som publik vara med och se ledares engagemang, spelares passion och arrangörers professionalism gör att KFUM hjärtat myser och bankar extra. Totalt 9 lag fanns representerade och alla spelare var mellan 16-19 år. Unga spelare med klistriga händer snacka strategi, peppade och hejjade fram varandra under hela turneringen.

Damjuniorernas finalmatch spelades mellan Sverige 2 och Danmark där Sverige 2 besegrade Danmark efter en stor ledning i början på 6 – 0. Danmark kom tillbaka och det var oavgjort länge tills Sverige 2 kunde dra ifrån i de sista 7-8 minuterna och vinna med 23 – 20 och därmed hela turneringen. Elin Karlsson från Sverige utsågs till bäste spelare för matchen. Juniordamers turnering slutade enligt nedan:
1. Sverige 2 (KFUM Trollhättan 16 års lag)

2. Danmark

3. Sverige 1

Juniorherrarna finalmatch var jämn hela tiden, där Tyskland i slutsekunderna kunde överraska och vinna med 21 – 20. Spännande in i slutsekundrarna ledde till mycket nagelbitande för KFUM Sveriges representanter. Slutresultatet av turnering gav dessa resultat:
1. Tyskland 1

2. Danmark

3. Sverige 2 (KFUM Trollhättan 16 års lag)

Bronsmatchen spelades mellan Sverige 2 och Tyskland 2. Sverige 2 ledde hela matchen mot Tyskland 2, och kunde vinna med 23 – 20 efter en väl genomförd match, även om Tyskland 2 kom närmare och närmare på slutet.

På lördagskvällen var alla EM deltagare samlade tillsammans för att först se på ett mäktigt vattenpåsläpp vid Trollhättefallen. Därefter en tid för reflektion och underhållning med sång av solist Johanna Svensson samt Syskonringen (https://www.svenskakyrkan.se/trollhattan/musiktrollhattan), som med stor glädje underhöll alla med sång. Prästen Elisabeth Öman pratade om vikten att alla fick vara med och att ta vara på livet och våga drömma om sin framtid och att gemenskapen inom KFUM är viktigt. Därefter en bankettmåltid och avslutning med ett disco för deltagarna.

Tack igen till alla spelare, ledare, domare, arrangörer och publiken som bidrog till att göra YMCA EM till en fantastisk turnering!

Klicka på länken och se vinstglädjen hos Sverige 2 https://www.instagram.com/p/BY2wQVNHlj3/?taken-by=kfum<

EM i volleyboll

Mellan 15-18 juni spelade juniorer från KFUM i Sverige YMCA EM i volleyboll i Tammerfors, Finland. Med representanter från KFUM i Göteborg, Skellefteå, Linköping, Örerbo och Malmö. Nedan kan du läsa om det spännande erfarenheterna och rafflande referat  från Tord som var head of delegation för den svenska truppen.

Då RM inte blev spelat i år, blev det upp till coacherna i respektive klubb att nominera spelare och ansvarig i KFUM Sverige att ta ut trupperna. Förbundet beslutade att endast åka med juniorlag denna gången.

Innan flyget till Tampere (Tammerfors) samlades trupperna utanför Arlandas terminal 5 och spelarna bockades av innan avresa.

Väl framme i Tampere möttes vi av bilar som körde oss till Varala idrottscenter där vi kunde checka in få

oss en bit mat och möjlighet att träna ihop oss innan invigningen på kvällen.

Fredagen började med en stadig Finsk grötfrukost och första matcherna. Både pojk och flicklagen spelade mot samma motstånd sammtidigt.

Båda lagen förlorade mot först Danmark som representerades av en KFUM idrottsgymnasium och var oerhört samspelta. Nästa match var mot Finland som inte var lika samspelta som danskarna men fysiskt starka i anfall, killarna kämpade på men fick inte stopp på Finlands anfall medan tjejerna började hitta varandra och trots 3-0 i set var det jämt hela vägen in i kaklet.

Sista matchen var mot Tyskland där äntligen det svenska spelet började fungera men även där fick

de blågula se sig besegrade och vi fick sikta in oss på bronsmatch lördag förmiddag.

Lördag morgon började med tjejernas bronsmatch mot Tyskland och det var taggade tjejer som gick ut och dominerade på planen och efter lysande spel stod det 2-0 i set och svenskorna för spelet men tyskorna är ack så jämna och när svenskorna har toppar och dalar maler tyskorna bara på, 2-0 blir 2-1 och sedan 2-2. Avgörande set blir en nervpirrande historia, lagen byter poäng med varandra fram till 11-12 då rycker tyskorna till sig en poäng som de håller till 13-15.

Killarna mötte även de Tyskland men här har vi mindre att sätta emot och trots att killana spelar bättre än de någonsin gjort är tyskarna för starka och vi förlorar med 3-0.

Man kanske skulle kunna tro att det var ledsna spelare att peppa efter och skall jag vara är

lig var det inte glada miner till en början men ledsna ansikten blev efter en stund till leenden.

Som en av killarna sa-

“Vi har inget killag i Skellefteå, vi får träna med damlaget det är jätteroligt att få träna med killarna och spela matcher!”

På kvällen blev det kryssning och prisutdelning, trots att det inte blev några medaljer tror jag att alla de svenska var nöjda med sina insatser och några tror jag fått vänner för livet.

Jag skulle vilja avsluta med att tacka Finska KFUM för ett fantastiskt arrangemang, motståndarna för bra spel, KFUM Sverige för att arrangemanget finns, ledarna för att de tar ledigt från sina arbeten och lägger tid på ungdomarna och framför allt ungdomarna för alla skratt, leenden och glädjen.

Tack för denna gången.

Tord Inghammar

Head of delegation

Palestina – en permanent tillvaro av oro och styrka

Förra veckan besökte Maria och Jana från KFUM Sverige vår partnerorganisation YWCA of Palestine för att tillsammans hålla i en ”Start-up workshop” för vårt nya 3-åriga projekt. Läs mer om projektet nedan och Marias iakttagelser nedan.

Projektet Strengthening Young Women to be Change Agents in the Palestinian Society bygger på FN-resolution 1325, som handlar om att stärka kvinnors roll i fredsprocesser med ledorden delaktighet, säkerhet, förebyggande samt återbyggnad. Projektet inleds med att hundra unga kvinnor och män i fyra byar runt staden Ramallah blir utbildade i hur de ska kunna jobba med 1325 i det lokala samhället. Projektet innehåller även aktiviteter på den nationella och internationella arenan, som bland annat fokuserar på hur den palestinska situationen ska uppmärksammas i internationella forum, bland annat inom  FN genom synliggörande på CSW (Commission on the Status of Women). Under start-up workshopen gick vi igenom riktlinjer för vårt samarbete och jobbade med projektets mål och aktiviteter, för att skapa samsyn och förutsättningar för ett lyckat genomförande av projektet.

13 år sedan har gått sedan jag var i Palestina sist, även då i KFUM-sammanhang, och de starka minnena och intrycken jag då upplevde har varit med mig sedan dess. Den fantastiska verksamheten jag fick besöka, det outtröttliga engagemang jag mötte men även alla de berättelser om oroligheter, sorger och orimliga utmaningar i en vardag man aldrig hoppades skulle bli permanent.

Jag kommer aldrig glömma känslan av att i ett trångt led till fots gå igenom en vägspärr bevakad av alltför unga män och kvinnor med tunga till synes ohanterliga vapen svajandes över ena axeln. Vägspärren kallades Kalandia och var ett ganska rörigt ställe med bilar och människor i ett myller med den lilla passagen i mitten som var allas mål att ta sig igenom. Många av YWCAs anställda spenderade då liksom idag många timmar varje vecka med att passera denna port mellan Ramallah och Jerusalem, porten in och ut från Västbanken.

Inför förra veckans resa fanns en oro i mig då jag visste att vi skulle till YWCA Ramallah, trots att jag blivit försäkrad om att vi skulle kunna ta oss igenom i bil. En kollega bevittnade för några år sedan en skottlossning vid Kalandia då oroligheter uppstod och med mina barn i tankarna kändes tanken på att åter igen besöka denna plats inte helt behaglig. Men så tänkte jag på mina otroliga kollegor i Palestina som varje dag gör denna resa, som varje dag sitter i köer och funderar över att de i så många år fått misstänksamma blickar av en beväpnad yngling på sig på väg till jobbet.

När vi sitter i bilen och den sakta rör sig framåt i kön på väg mot Kalandia springer ett par pojkar plötsligt framför bilen och trots att de verkar komma ur tomma intet behöver bilens förare inte tvärbromsa, hon är så van. Jag reagerar på en gång på att den yngre pojken ser ut att vara i min sons ålder, alltså runt sju år.  Han bär på något han försöker sälja till de bilar som uppgivet kryper fram längs den dammiga och nedskräpande vägen. Jag slutar andas för ett par sekunder när han får syn på en flådig bil och sätter fart mot den, kommer ifatt och nästan hänger på bilen medan den kör iväg, utan att sakta ner ens en aning för att undvika risken att köra på den lilla pojken.

Vi kör igenom Kalandia och lämnar den lille pojken bakom oss som redan jagar nästa bil. Kalandia som inte längre är en trång passage utan är en hel permanent infrastruktur med rondeller och vägar åt flera olika håll till olika passager avgränsade med stora nedklottrade betongklumpar.

Liksom Kalandia är permanent så är även de utmaningar som YWCA varje dag tacklas med permanenta. 13 år senare tvingas de fortfarande ställa in workshops pga av en plötsligt stängd vägspärr, hitta orimliga lösningar för att kunna behålla en anställd som förlorat sitt tillstånd att vistas i Jerusalem eller skära ner budgeten i ett fantastiskt projekt för att givaren inte längre prioriterar just det.

Men det som också är permanent är tron på att det går att förändra människors liv till det bättre, att det går att stärka unga människor oavsett hur problematisk deras situation är och tron på att unga människor är kapabla till att utföra detta.

 

KFUM Sveriges Change Agents – här är de!

KFUM Sverige har nu utsett de personer som kommer att representera vår svenska KFUM-rörelse i World YMCAs ledarskapsprogram Change Agents. Ett internationellt ledarskapsprogram som samlar ledare från hela världen och hela YMCA-rörelsen för att stärka, kapacitetutveckla samt skapa internationella nätverk av ledare i världens största ungdomsrörelse.

Det är alltså Emma Grzechnik Mörk 21 år från KFUM Uppsala, Joen Marklund 19 år från KFUM Umeå/Norrbyskär samt Chloé Lillo 22 år från Y Climate action som kommer att representera KFUM i Sverige och vara del av detta unika program.

För att lära känna dem lite bättre har de gjort personporträtt som presenteras nedan! Håll ögonen öppna för dessa personer, i lokala, nationella och internationella sammanhang kommer de att göra skillnad under sin tid som Change agents.

 

Vill man nå dessa stjärnor går det att kontakta dem med förnamn.efternamn@kfum.se

Att plantera olivträd

Nyss hemkommen från JAIs olivplanteringsprogram berättar Margareta von Bahr om sina upplevelser under olivträdsplanteringen med JAI i mitten av februari.  JAIs olivplanteringsprogram är en del av den pågående kampanjen Olive Tree Campaign. Programmet syftar till att hjälpa bönder och deras familjer att plantera olivträd på mark som är hotat av ockupation, för att hålla hoppet vid liv. Förutom olivträdsplantering innehåller programmet en introduktion och presentation av situationen i Palestina, besök i Jerusalem, Hebron, Bethlehem och Ramallah med tillhörande sociala och kulturella event. Svenska KFUMare och andra, bjuds in att delta och nedan följer Margaretas upplevelser av sitt deltagande.

Jag känner mig totalt utpumpad mentalt, men är mycket glad att jag gjorde resan.

Allt har gått bra i den meningen att jag kroppsligt frisk och oskadd kommit hem. Intrycken däremot gör att jag är trasig i själen. Mitt starkaste intryck är det påtagliga hatet som finns mellan palestinier och ockupanterna och den uttalade rädslan som finns på andra sidan. Det är inte förvånande. Vad jag verkligen fick klart för mig var att denna konflikt inte är mellan två religioner utan handlar om makt, pengar och vem som skall äga landet. Nu har jag fått känna på hur det är att leva under ockupation under 10 dagar. Jag förstår det hat och den frustration som palestinierna känner och även den rädsla som finns bland alla parter.

Veckan med JAI var mycket intressant. De sa klart och tydligt ifrån från början, att detta var ingen semesterresa. Det kunde man verkligen inte med bästa vilja i världen kalla den för. Varje dag startade kl 7 med frukost, kl 8 avfärd från hotellet. Fyra av dagarna planterade vi olivträd fram till kl 13 utan paus. Vi planterade sammanlagt 1600 st varav 400 blev upprivna dagen efter att vi planterat dem av folk från settlementet i närheten. Lunchen bjöd bonden på. Den lagades ofta ute på fältet medan vi arbetade. Det var mycket gott och trevligt. På eftermiddagarna hade vi antingen en föreläsning någonstans av någon kunnig person eller ett besök på ett flyktingläger eller ett beduinläger. Vi var lagom hemma till middagen kl 18. Kl 19 hade vi en ny föreläsning som brukade sluta runt 21.  Så såg alla dagar ut. Tala om fullproppat program! De dagar vi inte planterade gjorde vi besök i Jerusalem, Betlehem och Hebron och Ramallah, men föreläsningar hade vi de flesta kvällar i alla fall.

Alla på JAI är duktiga och pålästa och angelägna om att få oss att inse situationens allvar. Det hade varit mycket svårare om inte ett par av dem var försedda med avväpnande svart humor.

När jag lämnade Ramallah för att resa till Tel Aviv via Jerusalem var det fredag.  Det är muslimernas heliga dag. Många gamla fromma människor skulle ta bussen dit för att be i al-Aqsa-moskén.  På den annars så smockfulla busstationen stod en liten skranglig buss. I den klämde jag in mig tillsammans med lokalbefolkningen. Vi blev avsläppta vid checkpointen. När jag dagen innan hade åkt samma väg, satt jag bara kvar i bussen och fick visa mitt pass för en ung soldat. När det väl var gjort kunde jag gå över till en annan buss.  Inte så i dag. Ingen annan västerlänning så långt ögat skådat. Jag ställde mig i kö bland de andra.  Köerna rörde sig mycket långsamt framåt. Det tog 20 minuter innan de c:a 10 personer som stod framför mig i kön hade kommit igenom det vändkors av kraftiga järnrör som för säkerhets skull var omgivet av ett ogenomträngligt högt staket. Medan jag stod och väntade fick jag se två gamla kvinnor som inte fick komma igenom. De blev helt enkelt tillbakaskickade. En gammal man kom också tillbaka med sin livrem i handen och ett stadigt tag om sina byxor så att han inte skulle tappa dem. Det måste ha känts otroligt förnedrande för honom, att offentligt nästan tappa byxorna.

Då och då hördes ett förskräckligt skrapigt ljud. Det var soldaterna, som skrek något åt någon i kön. Det gick inte att uppfatta vad de sa. Ljudet ekade mellan betongväggarna. Undrar just om de pratade arabiska eller om de krävde att människorna, som passerade dem skulle kunna hebreiska?

När det var min tur slängde jag upp min väska på transportbandet och gick igenom den trånga passagen som fanns mellan övervakningsburen och röntgenapparaten, som kollade väskan. Den åkte in och ut ett par gånger och med följde en kasse och en påse som tillhörde de kvinnor som passerat före mig. Soldaterna skrek och gormade i sina mikrofoner. Det var helt omöjligt att uppfatta vad som sades. Buren, som de satt i var helt sluten och någon lucka så att man kunde prata med dem fanns inte. Jag gjorde med teckenspråk klart för dem att jag inte fattade någonting. Den tjänstgörande soldaten, en ung tjej, insåg att hon måste gå ut. Hon tog på sig sin skottsäkra väst som var så stor att hon nästan försvann i den och naturligtvis tog hon sin kulspruta i handen. En annan lika ung manlig soldat, kom också ut. Han var beväpnad på samma sätt. Förmodligen skulle han skydda henne för alla oss ”farliga terrorister”, som stod där utanför. Jag trodde att den kvinnliga soldaten skulle gå igenom min väska, men det gjorde hon inte.  Hon såg bara till att den kom vidare på rullbandet. Därefter vinkade hon i väg mig. Jag fick gå några slingrande gångar mellan höga järnstaket och betongväggar som förde tankarna till ett fängelse eller ett slakthus. Väl igenom stod en lika skranglig buss, som förde mig till Jerusalem.

Detta är en situation som många, många palestinier upplever varenda dag. Många gånger är det mycket värre i flera avseende än det var i fredags. Jag var inte rädd eftersom jag så tydligt var gäst i detta land och soldaterna skulle få dålig publicitet om det hände mig något. Däremot kände jag mig arg och ledsen å alla palestiniernas vägnar. Tänk att dagligen behöva uppleva att bli så förnedrad, fråntagen sin integritet och sin personliga frihet och att bli utsatt för så förödmjukande behandling av dessa sura, lynniga och troligen mycket rädda unga människor, som kunde varit våra barnbarn. Detta var en liten glimt av en av mina upplevelser under min resa.

Jag kom till Tel Aviv ganska tidigt på eftermiddagen och avslutade min resa genom att sitta bekvämt i en solstol på Tel Avivs strandpromenad i strålande varmt och vackert väder och avnjuta en god middag. Tala om kontraster både för mig som resenär och för landet. Mina tankar var hela tiden hos mina vänner i Beit Sahor.

Som ni alla förstår så har resan varit fantastisk och gett mig nya vänner och många nya intryck och erfarenheter! JAIs verksamheter är oerhört viktigt och även du kan bidra genom att delta vid olivplockning i oktober se här: https://kfum.se/evenemang/olivplockning-i-palestina-tillsammans-med-jai/ och planteringen nästa år, mer om det kan du läsa här: http://jai-pal.org/en/campaigns/olive-tree-campaign. Eller om du vill köpa olivträd för att stötta deras arbete under årets gång, till bemärkelsedagar, som minnesgåvor eller liknande. Det kan du göra här: https://kfum.se/engagera-dig/planterahopp/

Du kan också åka på Journey for justice, en 10 dagars resa i Palestina du sent ska glömma. Mer kan du läsa här: https://kfum.se/evenemang/journey-for-justice-i-palestina/

Uppstartsresa

Jana Frolén, KFUM Sveriges handläggare för utvecklingssamarbetesprogrammen i Östeuropa har varit på uppstartsresa tillsammans med partners YMCA Belarus och YMCA Ukraina. Följ nedan hennes betraktelser från denna resa.

Representanter från YMCA Belarus, YMCA Ukraina och KFUM Sverige

Jag blir förvånad när jag ser att alla julprydnader är kvar på hotellet i Lviv i Ukraina. Personalen skrattar och nämner också att eftersom Lviv är en mångkulturell stad så firas även kinesiska nyåret också. Sen lägger dem till att enligt gammal tradition tar  man ut julgran i mitten på februari, då alla firar vårens ankomst.

Vårens ankomst känns dock ganska avlägsen. Det är kallt och det snöar för fullt. På YMCA Lviv, en lokalförening i YMCA Ukraina är det dock ljust, varmt och nyputsat. Förra veckan var det officiell invigning av de nya lokalerna mitt i stan. Hyran är hög. Deras ”gå-runt-plan” bygger på att erbjuda unika aktiviteter för alla åldrar till ett marknadsmässigt pris, för att kunna investera medel i andra aktiviteter för mer utsatta grupper. Allt präglas av YMCA-värderingar och stämningen är mycket välkomnande!

Det kryllar också av idéer.

Det finns en konstutställning i gallerisalen med egen utgång mot stan. ”Vanliga” människor droppar in för att titta på abstrakta målningar. Där fångas dem in och introduceras till övrig verksamhet. Utställningen byts ut varje månad.

Här står också ett enormt piano på tjocka ben. Studenter från musikkonservatorium har släpat hit det för att kunna spela all musik som inte ryms inom ramen för konservativ undervisning. Det ska spelas instrumentellt och experimentellt. Öppen för alla som vill utforska musikens kraft.

Workshoprummet lockar deltagare till sig med färggranna sittsäckar. Hit kommer skådisar från lokalteatern för att tillsammans med interna flyktingar från krigsdrabbade östra Ukraina sätta upp gemensamma pjäser. Krigsår bearbetas. Nya vänner och bekantskaper skapas.

En kväll fylls workshoprummet av familjer och barn. Det är premiär för en tecknad film som barn i YMCA Lviv har gjort tillsammans med en filmpedagog. Det handlar om en mås som drunknar men sedan förvandlas till ett vikingaskepp och fortsätter sin färd ute i havet.

Jag är här för att hålla planeringsworkshop tillsammans med YMCA Ukraina och YMCA Belarus för att tänka ut nästa treåriga program som görs i samarbete med KFUM Sverige. Tre dagar i sträck träffas vi. Ritar. Klistrar. Tänker. Diskuterar. Skrattar. Kör energizers. Tanken är att vårt nästa gemensamma program kommer att bidra till att unga människor i Ukraina coh Belarus, via deltagande eller kontakt med vårt program blir starkare medborgare och närmar sig arbetsmarknaden. Det återstår att se vad remissrundan kommer att ge oss. Så håll utkick!

Har du frågor eller är intresserad av KFUM Sveriges utvecklingssamarbete och våra program i Öst? Tveka inte att kontaka Jana Frolén; jana.frolen@kfum.se

Vill du bidra till att vi ska kunna göra ännu fler saker för att stärka unga i våra partnerländer? Swisha 123-9018557

Att vara Change agent

Två år går vansinnigt fort, framförallt när man har så roligt som jag har haft som Change Agent. Jag försöker smälta och bryta ner vad jag har varit med om som KFUM Sveriges Change Agent och ska försöka koka ihop alla godbitar här på KFUM Live! Jag kommer ge en resumé av hela programmet, och om du bara vill ha de allra bästa godbitarna så kan du hoppa rakt till sista stycket. Men tro mig, det är en spännande resa jag vill återge!

Allting började efter att jag hade skrivit en tenta i husbyggnadsteknik och brandutsatta konstruktioner förra vintern. Precis efter tentan, som jag inte trodde hade gått så bra och jag därför var lite nere, ringde Caroline på KFUM Sverige och berättade att jag blivit KFUM Sveriges Change Agent. Jag kunde inte sluta skratta! Tänk att jag, en lägerledare från KFUM Brevik blivit Change Agent, det kändes alldeles fantastiskt. Och nu har två år passerat. Det har varit intensivt, samtidigt som vi kunnat ta mycket i vår egen takt. Syftet med programmet är att stärka och utveckla unga ledare inom vår rörelse och att implementera World YMCA:s strategi.

Den första gången jag träffade Change Agents från andra länder var i juni 2015 i de schweiziska alperna. Fem dagar spenderade vi tillsammans i tält på en äng på ett berg. Det var matlagning över öppen eld, egenbyggt utedass, tältbastu och 30 Change Agents från Europa och USA. Alla som har varit på hajk vet att det finns nog inget annat sätt att lära känna folk bättre på än just hajk! Vi blandade lekar och skratt med att dela historier om hur unga människors vardag ser ut i våra respektive hemländer; mutade läkare, rasism, psykisk ohälsa, korruption, krig och ojämställdhet är några verkligheter. I Europa och USA 2015. Det vill vi inte tro, och därför är det viktigt att vi berättar historierna om hur vardagen ser ut för unga människor. Om vi slutar berätta historierna, finns det ingen som kan göra något åt problemen och då kan vi inte heller göra skillnad. Det var fullspäckade dagar i Schweiz där vi också pratade om FN:s hållbarhetsmål, World YMCA:s strategiarbete och andra intressanta och viktiga ämnen. Direkt efter vår regionala utbildning i Schweiz flög jag till Brevik för sex veckors sommarläger. Jag hann med ett par dagars ledighet innan jag satte mig på planet mot Japan.

Min första resa på egen hand utanför Europa och det var dags för vår första internationella sammankomst med alla Change Agents. Jag mötte upp några vänner i Tokyo ett dygn innan den officiella tidpunkten och turistade lite. Jag kom sist, och när jag klev in i kareokerummet skrålande Ísak från Island och Andrew från USA till ABBA för full hals. Andrew, Mario från Italien och jag fick av någon anledning gå ombord på Peace Boat, fartyget vi skulle åka med, dagen efter alla andra Change Agents. Till följd av det fick Andrew och jag medverka på en presskonferens precis innan avgång. Fem minuter innan avgång blev vi briefade “ni ska prata om resan och varför den är viktig. Och för första gången sedan andra världskriget ska Japan skicka soldater utomlands. Kommentera gärna det också”. Eeeeeh, sure! Min första presskonferens någonsin, jag hade duktigt med många fjärilar i magen! Sedan följde intensiva dagar ombord på Peace Boat. Föreläsningar om strategiprocesser, kommunikation, projektplanering, problemlösning, kristligheten i vår rörelse, aktuella samhällsfrågor och mycket mer fyllde stora delar av dagarna. Vi var också indelade i arbetsgrupper och fick jobba tillsammans kring olika frågeställningar. Att jobba tillsammans med personer från hela världen, som var och en tror sig veta exakt vad YMCA är, är spännande och utvecklade. Tålamod och självdistans var ledord! Vi lade till i Filippinerna i 24 timmar och träffade en lokal förening. Det var de 24 bästa timmarna i mitt liv.

På Filippinerna fick jag verkligen vara med och göra skillnad mellan liv och död genom YMCA när vi gav gatubarn frukost en morgon.

Att träffa 130 Change Agents från 63 länder och inse att våra olikheter berikar och hur mycket alla brinner för YMCA är nästan omvälvande. Det är en peppbomb utan dess like! Jag har fått ett riktigt stort internationellt nätverk, och det kommer jag hålla fast länge vid i olika sammanhang. Flera Change Agents har kommit att bli väldigt nära vänner. När vi inte har setts på våra sammankomster så har vi haft webbinarium (webbaserade seminarium) och gjorts skriftliga inlämningsuppgifter. Vi har också haft en mentor någonstans i världen, min är i England, som vi haft Skype-möten med. Genom att faktiskt få reflektera över vad vi gör och sammanfatta våra tankar i inlämningsuppgifter och samtal så tar vi hela processen ett steg längre.

Den sista internationella träffen ägde rum i Thailand i augusti 2016. Upplägget liknade det på Peace Boat med föreläsningar och workshops. Skillnaden var att nu träffade jag ju ett gigantiskt gäng vänner som jag redan kände. Och den tid vi hade för våra arbetsgrupper på Peace Boat lade vi nu på att hålla i egna workshops för varandra. Någon kom till Thailand med influensa, så till slut var vi många som låg med hög feber och ont i kroppen mitt i värmen.

Ni som har träffat mig har garanterat hört mig prata om The Change Model – Space, transformation, impact. Det är en del av World YMCA:s relativt nya strategi. Det har jag också bloggat om tidigare. Så genom att ta unga ledare, som mig, från lokala föreningar i hela världen, proppa oss fulla med strategin och hur vi kan implementera den, så är förhoppningen att vi stärker vår rörelse. Om jag som ledare på Brevik kan prata samma “KFUM-språk” som min vän på ett ungdomscenter i Ghana, så är det ju lättare att förklara för människor utanför KFUM vad vi gör. Vi Empower young people genom att erbjuda ett utrymme (space), se en utveckling (transformation) och förhoppningsvis ha en positiv inverkan på personen och omgivningen (impact). Förstå vad ballt om YMCA i framtiden faktisk pratar samma språk!

I höstas var jag på KFORUM (vi kanske träffades?!) och då pratade vi ju om KFUM Sveriges strategiarbete. Något jag som Change Agent tycker är riktigt häftigt är att jag, som ung person, kan sitta med på KFORUM och säga “precis såhär tänker världsförbundet, och för att vår rörelse ska bli mer enad, bör vi tänka i samma riktning”.

En sak jag burit med mig under hela programmet är känslan av att komma hem. För vart än i världen jag kommit att möta KFUM:are eller kommit till ett lokalt KFUM så har det känts som att komma hem – omsluten av vänner och vetskapen om att vi faktiskt gör världen lite bättre hela tiden. Det mest värdefulla jag tar med mig från de här två åren är att jag är stolt över att vara en del av KFUM och min guldgruva till internationella nätverk.

Pssst. Jag kommer mer än gärna till din förening och pratar om YMCA. Hör av dig till sofia.skoglund@kfum.se

Vill du bli KFUM Sveriges nya Change Agent mellan perioden 2017-2018? Sök här: https://kfum.se/evenemang/bli-change-agent/

 

Vi måste samtala – så kom till KFORUM!

KFUM Sveriges ordförande Andreas Axelson påminner alla om att komma till KFORUM!

Det finns massor av anledningar att ta sig till Malmö sista helgen i november. Även om årstiden kanske inte lockar till bad på vackra stränder händer desto mer spännande i KFUM Malmös lokaler som huserar en av höstens absoluta höjdpunkter, KFORUM.

Kforum är en mötesplats där vi får chans att diskutera rörelsens stora frågor de år det inte är ett ROM (Riksombudsmöte – vårt högsta beslutande organ).

Vad handlar det om för stora frågor då? Ja, om du mot förmodan missat KFUMs Strategiprocess What We Want, så kommer den att vara en stor del av samtalsämnet under helgen. What We Want går ut på att tydliggöra vilken riktning KFUM rörelsen ska ta. Hur ser vardagen och utmaningarna ut för ungdomar i Sverige idag? Vad är det vi vill åstadkomma med allt grymt vi gör? Vilket samhälle vill vi se? Stora frågor helt enkelt.

Och det är ju här du och jag och alla andra KFUMare kommer in i bilden. Det är bara genom samtal och diskussioner vi kan komma fram till vår rörelses riktning. Det är det häftiga med att vara med i en medlemsbaserad organisation. Att diskutera de här frågorna, om hur och varför vi gör det vi gör, är det som utvecklar oss och ser till att vi fortsätter vara relevanta.

Men att diskutera stora frågor hela tiden kan bli tungt, så därför är det så bra att det finns en massa andra grejer som händer också. Träffa våra internationella partnerorganisationer, ta en kaffe med någon du gillar eller svettas i KFUM Malmös träningslokaler.

Så ta dig till dig KForum i Malmö och var med och forma KFUM rörelsens framtid!

Jag ser fram emot att träffa var och en av er och samtala om vår rörelses framtid – eller bara uppleva hikari tillsammans.

Vi ses i Malmö hälsar Andreas Axelsson, ordförande KFUM Sverige

Har du inte anmält dig ännu? Här kan du anmäla dig: https://kfum.se/varldens-basta-kfumare-kann-dig-valkommen-till-kforum/

 

Resan till remsan

KFUM Sveriges internationella sekreterare med ansvar för KFUM Sveriges program i Palestina, Jana Frolén, är nyligen hemkommen från en resa i Gaza, läs hennes betraktelser här nedan.

Nej så läskigt är det inte. UD avråder från att resa hit. De få utlänningar som syns på stan arbetar med biståndsprojekt, precis som vi. Staden Gaza påminner mycket om Ramallah fast lite grönare och gatorna är mer platta. Det vore utmärkt att cykla här och känna bris från havet. Här och var syns färgglada graffiti, ett resultat av konstprojekt som en av de utländska organisationerna sponsrat. Vid hamnen byggs det för fullt. Det fikas och skrattas på kvällarna.

För att resa in i Gaza behöver man tillstånd från Israel och från Hamaz. På grund av säkerhetsrisker får vår lilla grupp inte lämna hotellet utan representanter för YMCA Gaza. Jag är i tryggt sällskap av norska Linda från Y Global och Elena från Y Care London. Vi har kommit hit för att träffa YMCA Gaza och försöka kartlägga hur vi kan stärka organisationen framöver.

YMCA Gaza är en välkänd och väletablerad organisation. Hani, generalsekreteraren, bjuder oss på sött palestinsk te och visar oss runt. Här finns den enda tennishallen i staden, basketplan, nybyggd scen för olika konserter, galleri med tavlor, dagisverksamhet, lekplats med karuseller, bibliotek, konferenslokal med interaktiv whitebord (jag har hittills endast hört talas om sådana), fotbollsplan.

På kvällen fylls ungdomsgården av vuxna. Man dricker te, pratar och hänger. Skuggan från träd gömmer människorna från ockupationsbekymmer. I alla fall för en kort stund behöver dem inte tänka på att rent vatten ska köpas och att elen fungerar endast 6-7 timmar per dag.

Det är svårt att förstå att alla dessa människor har varit med om tre krig eller såsom det annars beskrivs ”militära konflikter”. 2008-2009. 2012. 2014.

Jag har aldrig tänkt på att lämna min hemstad. Jag trivs bra här. Men min tioårige son har sett tre krig. En gång när jag kom hem så var han så rädd att han pissade på sig. Vad gör jag som föräldrar? Man blir maktlös, – berättar fyrabarnspappan.

Han tillhör en av dem som har en chans att fly. Hans fru har jordanskt påbrå och därför har de jordanska pass. Men det är israeliska staten som bestämmer vem som får resa ut eller in. Under min korta tre dagarsresa träffar jag många människor som har aldrig varit utomlands och ingen vet om de kommer att få den möjligheten framöver.

Jag får ett sällskap av tre killar i tjugoårsålders under hela kvällen på Y Gazas gård. Det är slående hur dem är lika de andra engagerade ungdomarna som jag har träffat i Örebro, i Lviv i Ukraina, i Vologzin i Belarus. Det är något med blicken. Och naturlig glädje och nyfikenhet. Vi diskuterar relationer, vardag och framtidsplaner. De har I-phones och t-shirts med print.

Alla vi har gått på YMCA Gazas dagis här. Sen har vi blivit engagerade som volontärer. I år hade vi en stor sommarkollo för barn, berättar en av dem.

Några dagar senare får jag ett meddelade från en av killarna att han har gjort bra ifrån sig på tentan. Han pluggar företagsledarskap och vill öppna egen firma.

Samtidigt läser jag i medierna att det planeras nya attacker mot Gaza. Fjärde kriget ”lär bli sista, eftersom vi kommer att för att eliminera dem helt och hållet”, – sa Israels försvarsminister i en intervju till en palestinsk tidning AL-Quds.

Vill du stödja YMCA Gaza? Swisha: 123-9018557

 

KFUMare från hela Sverige samlas för att prata internationell verksamhet

Under 21-22 oktober samlades KFUMare från Umeå i norr till Löddeköpinge i syd för att prata internationell verksamhet, lokalt, nationellt och internationellt. Detta var den första träffen på länge som samlade föreningar och personer som antingen idag har någon typ av internationellt kopplad verksamhet eller som är intresserad av att starta detta. Det var en härligt engagerad grupp KFUMare som diskuterade allt från KFUM Sveriges internationella policy till utmaningar och behov av stöd i sitt lokala internationella arbete. Med inspiration från Bromma KFUMs Gimlegrupp med Mats Olsén i spetsen genomförde vi också under helgen 3 olika insamlingsaktiviteter; lotteri, auktion och sponsorlopp!

Vi pratade också om de olika möjligheterna för engagemang och internationella möjligheter som finns i KFUM i och med vår anslutning till World YWCA och World Alliance of YMCAs samt YWCA Europe och YMCA Europe. Här finns det förbättringsområden så håll ögonen öppna för detta!

Vill du läsa mer om den internationella verksamhet som bedrivs i KFUM i Sverige idag kan du titta här: https://kfum.se/vad-vi-gor/internationellt/utvecklingssamarbete/ och här: https://kfum.se/foreningsstod/lokalt-internationellt-samarbete/

Har vi missat dig och din förenings arbete som har internationell koppling på något sätt? Tveka inte att skicka in information om er internationella verksamhet till Caroline på KFUM Sverige, caroline.daly@kfum.se Har du frågor om internationella möjligheter eller verksamhet ring henne också på 08-6773011!

 

 

 




KFUM Sverige
Rosengatan 1, 111 40 Stockholm
info@kfum.se, 08-677 30 00
Swish: 123-9018557
Plusgiro: 90 1855-7