Författar Arkiv

Ambassadörer för en bättre framtid

Under helgen 6-8 april samlades 9 unga KFUM ledare och Agenda 2030 Ambassadörer med målet att utrota fattigdomen i världen och arbeta för ett genomförande av Agenda 2030 och de globala målen. 9 unga ledare i KFUM som menar att ungas deltagande i detta arbete är livsviktigt! Utbildningen är ett första steg i KFUMs nya nationella program Din Agenda – ungas inflytande över de globala målen.

Unga KFUM-ledare tar plats på kvinnorättsmöte i New York

Två av KFUM Göteborgs stoltheter, ledarna Lola Ahmed och Deeqo Hussein var under mars med på FNs årliga möte om kvinnorätts- och jämställdhetsfrågor, Commission on the status of women (CSW) som representanter för KFUM Sverige i World YWCAs delegation.

Lola och Deeqo arbetar bland annat som ledare av Interact projektet, som syftar till att stötta nyanlända tjejer i Sverige. De presenterade och representerade såväl Interact och KFUM Sveriges arbete med What we Want och vårt fokus på jämställdhet i den nya strategin.

The other side of the line

Niclas Sannerheim, internationell sekreterare med ansvar för KFUMs program i Afrika, är på uppföljningsresa i Sydafrika. Nedan kan du läsa hans betraktelser och reflektioner från resan.

Jag har jobbat på andra sidan linjen också, så

Vi är på besök vid Bacon Primary School som ligger i Cape Flats, ett av Kap-provinsens mest utsatta områden. Vår lilla YMCA-delegation sitter uppradade framför skolans rektor och tar del av hennes intryck av YMCA:s arbete i och utanför skolan. Nyfiken som jag är frågar jag henne vad hon menar med andra sidan linjen? Jo, svarar rektorn vänligt – vårat område är uppdelat i två sidor om en tåglinje. Hon tänker förstås att jag nu förstår vad hon menar och det gör jag, delvis. Men sanningen är att jag inte riktigt vill förstå, för förstår jag är steget nära till att acceptera. Även om hon förmodligen syftade på tåglinjen så pratade hon ju också om en fysisk linje, mellan den fattiga och farliga delen av stan och den välmående och trygga. Få saker är så typiskt Sydafrika som detta med att prata avslappnat om gränser och linjer som man inte får eller bör överträda. Än mer typiskt Sydafrika är normaliseringen av dem.

Processen med att montera ned Apartheid påbörjades 1993. Det är 24 år sedan. Sedan dess har såväl skolväsende, sjukvård öppnats upp och förmögenheter omfördelats. Även den politiska makten. ANC har, om än med liten marginal på sistone, vunnit alla val sedan fria val infördes. Mycket positivt har alltså genomförts. Men, dessvärre, så är Sydafrika fortfarande världens mest ojämlika land och toppar statistiken vad gäller mord och väpnade rån. Så även statistiken vad gäller anmälda våldtäkter. Korruptionen är utbredd och president Jacob Zuma har för närvarande 783 åtalspunkter riktade mot sig, bland annat för våldtäkt och korruption, men lyckas på olika sätt undvika att bli inspärrad och regerar vidare.

Så när jag nu summerar ännu ett besök återkommer jag till frågan hur ett land som Sydafrika överhuvudtaget kan fungera, varför präglas det inte av fler folkliga resningar eller av storskalig emigration? Svaret är såklart komplext, men jag är övertygad om att det någonstans har att göra med accepten för och normaliseringen av all dessa gränsdragningar, alla linjer.

Vid en lunch under mitt besök frågar jag två YMCA-kollegor, en svart och en vit, om hur de själva resonerade under Apartheid-tiden svarar de samstämt – We where all into the concept of seperate development.

Apartheid som formellt system må vara begravt sedan snart 25 år tillbaka. Men dess koncept om separat utveckling verkar ha lika många liv som president Zuma.

 

 

 

 

The funder

Niclas Sannerheim, KFUM Sveriges internationella sekreterare med ansvar för programmen i Afrika är på uppföljningsresa i Sydafrika. Läs nedan hans betraktelser.

Det är en speciell dag på lokalföreningen YMCA Durban. Bord har försätts med dukar och flera närvarande har tagit på sig finkläder. Idag ska de första deltagarna i Youth Justice-programmet ta sin examen. Deltagarna har sedan 2015, då gruppen fortfarande satt i Westvillefängelset (eller Correctional Centre som de heter här) fått utbildning av YMCA i life skills samt fått stöd i återanknytningen till sin familj och släkt.

Efter avtjänat straff har programmet fortsatt med skills training – för denna grupp i form av att de har lärt sig att tapetsera möbler. Deras examensverk står prydligt uppradade längst fram i festlokalen. Sikhona som samordnat Youth Justice-programmet i Durban utstrålar både anspänning och glädje. Det är härligt att se! Hon ger mig ett program för dagen. Jag får genast en fniss-attack – för i programmet hittar jag programpunkten The Funder – Mr Niclas. Fnisset har dels att göra med att detta är något av en biståndsarbetarklassiker, att man helt utan förvarning förväntas hålla ett tal, ofta i ett sammanhang som är nytt för en. Men fnisset har också att göra med skrivelsen Mr Niclas dvs. att jag är mitt förnamn, vilket är rätt ovanligt i dessa sammanhang. Sedan sköljer en känsla av sorg över mig också, att jag efter alla år betraktas som ”the funder” och inte som representant från KFUM Sverige. Jag liksom flera andra är inte bekväm med att reduceras till mitt kön, ålder, sexuella läggning eller hudfärg – att vara människa är ju så mycket mera.

Plötsligt drar programmet igång och jag försöker ömsom lyssna ömsom försöka tänka ut vad jag ska säga när det är min tur. Vi får både höra berättelser från deltagarna själva, från representanter från Westvillefängelset och från deltagarnas föräldrar samt en ditbjuden präst. Deltagargruppen berättar att nästa steg är att starta ett kooperativ.

Strax innan det blir min tur har jag lyckas jag bena ut varför jag benämns ”the funder”. Lokalen är full av mellanchefer både från andra partnerorganisationer och från fängelset. Att stolt visa upp att man har en internationell partner och, inte minst, givare ger YMCA Durban en tyngd och kredibilitet som är guld värd i arbetet med dessa partners framöver. Mitt bidrag till Durban YMCA idag är att spela denna givar-roll så bra som möjligt. Så när det blir min tur att tala beslutar jag mig för att spinna vidare på YMCAs tyngd och berättar om att YMCA-rörelsen bedriver verksamhet på lokal, nationell, regional och global nivå och har gjort så i över 100 år och kommer att nå nya generationer i framtiden, vilket jag själv tycker är rätt anmärkningsvärt. Jag avslutar med att berömma och lyckönska deltagarna och uppmanar dem att fortsätta och fördjupa sitt medlemskap/deltagande i YMCA.

En dag i en biståndsarbetares liv

KFUM Sveriges internationella sekreterare med ansvar för program i Palestina är på resa för att följa upp arbetet i programmet. Läs nedan hennes betraktelser och hur en dag på resa kan se ut.

Flyget Helsingfors-Tel Aviv är fullproppat med finska pensionärer, svenska turister med obligatoriska Kånken-rygga, pratglada italienare, trötta barn och pigga ryska skolkids. Jag försöker sätta mig in i FNs säkerhetsråds resolution 1325 (UNSCR 1325). Ett FN dokument som definitivt har bidragit till ett växande antal så kallade ”1325 experter” i Sverige”, tänker jag och sipprar på kallt blåbärssaft som Finnair bjuder på.

Resolution 1325 sätter fokus på kvinnors behov och kvinnors situation i länder som drabbats av krig och konflikter. Den gör också kvinnor till agenter viktiga för hållbar fred. Kvinnor ser till att ”vardagen” fungerar – att vatten hämtas och strumporna lagas trots militära operationer omkring en där män utgör huvudparten. Kvinnorna kan verkligheten och denna ovärderliga kunskap måste användas under fredsförhandlingar så att fredslösningar blir förankrade och hållbara på sikt.

Margot Wallström har varit med och öppnat världens ögon för hur våldtäkt används som ett systematiskt metod att bedriva kriget på. Balkan, DR Kongo, Sudan. För det finns det särskilda FN resolutioner som bygger på 1325.

Men kvinnorna är inte bara passiva offer. Resolutionen 1325 erkänner kvinnor som aktörer som ska ges en aktiv roll i fredsförhandlingar och återuppbyggnadsprocesser. Sånt uttrycks också i nationella handlingsplanen för implementeringen av Resolutionen 1325 i Palestina.

***

Kl 00:30. Vi landar i Tel Aviv. Jag marscherar till passkontrollen och identifierar den kortaste kön. Jag upptäcker plötsligt att det är en ung tjej med en blond svans som sitter i båset. Enligt biståndpraxisen ska man undvika ställa sig i kön där en ung kvinna kontrollerar ens pass och ställer frågor. Dessa bedöms vara extrauppmärksamma på allt avvikande.

Bland äventyrlista européer, kristna amerikaner och kinesiska turistgrupper är jag en avvikare.

Det är försent att kapitulera. Med inbjudan från YWCA Palestina som mitt högsta vapen är jag redo för striden. Det blir anfall. Jag berövas mitt körsbärsröda pass och hänvisas till ett väntrum. Det går fotboll på tv:n. Jag tittar mig omkring. En kille från Italien. Ett par från Mellanöstern. Två rysktalande kvinnor. Trevligt globalt sällskap, tänker jag. Det kan bli många timmars samvaro och jag kan bjuda på lakrits, tomtegubbar och finsk choklad som jag införskaffade för palestinska kollegor. Vatten finns.

***

Förhörsledarna på Ben Gurion flygplats har undermålig arbetsmiljö. Rummet är kallt och smutsigt. Kablarna hänger från taket. Personen som förhör mig har en ofräsch vit skjorta. På väggen hänger fusklappar. På en av dem står namn på delrepubliker i Ryssland – Ingusjien, Tjetjenien, Dagestan – på ryska och på hebreiska.

”Vem kan slå en femteklassare” är igång. Jag knäcker alla frågor. Var jag jobbar. Var jag ska bo. När jag ska ut. Varför åker jag. Jag ombes att skriva mitt telefonnummer och min mailadress. Kvinnan undrar om jag är trött. Jag nickar: ”ja, almost dead.”

Jag skickas ut igen. Tiden går. Jag hinner att ringa upp min mamma och min taxiförare, smsa till kollegor och uppdatera alla rysktalande i rummet.

***

Min kropp anländer till hotellet runt tre på natten. Inget vatten i rummet. Tuggar tuggummi och försöker fokusera om. Imorgon ska vi till Ramallah. Det blir utvärdering av år 1 och planering för år 2. Palestinska partners gillar hur jag leder diskussionen och förväntningar är höga från alla håll. Vi träffar konsulatet på måndag.

Ett gammalt kylskåp låter. Jag svär högt på ryska och drar ut kontakten med våld.

Måste bara somna. Sov nu. Sov.

Vaknar upp vid klockan sex. Mitt rum ligger nära köket. Förberedelserna för frukost är igång. Det trasslas. Bankas. Vrids. Skrattas. Rullas ut.

Måste bara somna om. Sov nu. Sov

***

Ont i huvudet och öm i kroppen. Duschen och frukost i morgonsol står högst på agendan.

Duschkabinen är trång. Man kan knappast stänga dörren utan att slå sig mot hyllan för tvål och schampo. Kallt vatten rinner. Jag väntar tålmodigt. Det har jag varit med om för. Nej, inte denna gång. Stressduschen piggar upp en.

Blygsam frukost. Inte ens kokat arabiskt kaffe finns här! Men vilket utbud om man jämför med Nordkorea, där jag åt två stekta ägg varje dag och en brödskiva. Man kunde i för sig också ta klyftade äpplen och hakad lök där. Jag traskar ner längst Nablusroad i Jerusalem.

***

YWCA gänget är genuint glada att ses. Arabiskt kaffe inväntar. Jag tar fram en stor finsk choklad som har en särskild förpackning just i år. De ler. De väntar. Sist bjöd jag på Toblerone och berättade om Mona Sahlin. Jag berättar om Finlands hundraårige självständighet. De skrattar. De fattar poängen.

Bilen igen. Muren. Checkpointen är tom. Hej, Du Dammiga och Röriga Ramallah.

***

Workshopen. Nej, ni behöver inte räka upp handen. Det är inte skolan och det blir ingen bra dynamik. Jag inleder på engelska och gänget försätter på arabiska. Jag har lärt dem att titta på varandra och inte på mig. Vi är här för dem. Diskussionen hettar till. Det gestikuleras och rösterna höjs. Allt i sin ordning.

Donors own money. People owns the Change.

Jag skriver det på flipp chart. Jag får en sammanfattning på engelska och det rullar på. Jag griper in ibland. Vi avbryter varandra. Skrattar.  Jobbar vid våra skrivbord. På golvet. På väggen. Står upp. Går ut i solen. Med flipp chart. Med Merimekko vykort. Med foton från vår start up workshop.

Tidslinjer. Lärdomar. Resultat, citat, exempel.

***

Kommer in på känslig mark. Intern kommunikation. Respekt mot respekterade experter. Bristen på förståelsen. Ouppfyllda förväntningar. Misstag som är svåra att erkänna, för sig själv och för andra.

Lunchen kastas in.

Vi pratar ansvar. Rädslan. Makt. Ägarskap. Tidsbrist. Perspektiv. Globala våldet mot kvinnor. Flyktingar i Sverige. Systerskap. Förändring.

Genuin vilja att förändra är något annat än att skicka in proffsiga rapporter till givare, kryddade med ett välstuderat ”biståndska”.

Vi hinner inte med planeringen för nästa år. Utmattad stämning. Programmet för lördag förändras. Vi kommer att ses igen.

***

In i bilen och vi gasar på till checkpointen för att komma tillbaka till Jerusalem. Bilarna trängs. Unga grabbar på 12-13 år springer emellan bilar och säljer tuggummi, vatten och leksaksbollar. Avgaser, värme och irritation.

Jag känner igen flera graffiti på muren. Inget nytt har målats på det här delen, känns det som. Tiden går.

Äntligen vår tur. Alla visar ID. En palestinsk kollega har ”Westbank ID” och den ska egentligen fungera på alla checkpoints. Men här måste hon kliva av bilen och gå igenom checkpointen. En tjej med automatvapen runt halsen är bestämd och pekar att hon inte tänker diskutera. Hon verkar vara runt 20 år.

Vi vänder och åker till en annan checkpoint. Jag säger att vi har idag en guidningstur runt checkpoints. Det skrattas.

Men hur många timmar och dagar har palestinier tillbringat sammanlagt i alla dessa kontroller? Det är deras vardag. Jag tänker som om signalfel, lövhalka och snökaos skulle inträffa varje dag när jag åker tunnelbanan i Stockholm.

***

Hotellet. Tupplur. Bearbetning av dagen och sockrad te serveras till middagen.

På lördag ställer man om klockan. Alla får en timme extra att sova och vila ut sig.

I AM WHOLE

Idag är det internationella dagen för psykisk ohälsa.

YMCA England and Wales startade 2016 ett kampanj som heter I AM WHOLE för att belysa problematiken kring stigma om psykisk ohälsa hos unga.

Över hela världen upplever 10-20% av unga drabbas av psykiska besvär löper större risk att bli ännu sjukare när de blir äldre. Chansen att de utbildar sig efter gymnasiet minskar och likaså deras förmåga att klara sig ekonomiskt. Många har svårt att få jobb, dels på grund av bristande utbildning, men också för att de har svårt med relationer. Utan åtgärd kostar det dem sina liv. Vi måste bekämpa stigmatiseringen i samband med psykiska svårigheter för att säkerställa att människor känner sig säkra att tala ut, söka hjälp och inte lida i tystnad.

Statistiska Centralbyråns studier sa 2016 att det ser att de flesta unga som lider av psykisk ohälsa saknar en medicinsk diagnos för det. För att det inte heller får tillräckligt med stöd och vård. Det finns alltså ett fortsatt stort behov av att öka stödet till unga som mår dåligt. Den ökade psykiska ohälsan kan komma att leda till mycket individuellt lidande och stora samhällskostnader om vi inte kraftsamlar nu för att motverka utvecklingen

KFUM jobbar globalt med olika initiativ för att aktivera och engagera unga. Delaktighet och inflytande är ett centralt tema i allt hälsofrämjande arbete. Det har flera förklaringar, men två huvudsakliga teman kan urskiljas: att uppleva maktlöshet är en riskfaktor för ohälsa. Delaktighet är en metod som förbättrar resultatet av de flesta strävanden, så även insatser för folkhälsan.

Att skapa en tillhörighet är något som KFUM jobbar mycket med. Allt från att skapa lägergårdar, sportlag och andra meningsfulla aktiviteter som skapar barn och unga meningsfulla miljöer samt ett syfte.

Jag kan personligen säga att utanförskap som jag själv upplevt och att inte bli förstådd som diagnoserna med ADHD och panikångest skapat psykisk ohälsa hos mig. Från tidig ålder kände jag ett syfte och tillhörighet på lägergården KFUM Ängsholmen som fick mig att lära mig allt från ledarskap till självvärde. Att kunna prata om vad man går igenom och bli vägledd till hjälp.

Det är viktigt att vi som jobbar inom den ideella sektorn samt på arbetsplatser pratar aktivt med barn och unga om psykisk ohälsa för att ta bort stigman och att hjälp finns.

Vänligen ta en bild av dig så här med cirkeln och tag #iamwhole på sociala medier

Tack min kära organisation för att vi tillsammans står upp och kastar ljus på denna viktiga fråga. #YMCA ? Sprid medvetenheten och vet att du inte är ensam.

Här är deras kampanj video:

Bra låt att lyssna på som handlar om att söka hjälp om man tänker på att begå självmord. Som fått mycket skriverier senaste tiden. Namnet är numret på hjälplinjen i USA gjord av Logic. Som många upplever har gett hopp och skapat mindre stigma kring även det som kan vara en konsekvens av psykisk ohälsa och att inte bli förstådd.

Jag har haft mina besvär och har fortfarande. Men jag vet. I am whole.

Mvh,
Chloé Lillo
Change Agent

Här kan du få stöd direkt för digsjälv eller om du är orolig för någon anhörig.

Nationella Hjälplinjen:
https://www.1177.se/Stockholm/Om-1177/Om-Hjalplinjen/

MIND:

Självmordslinjen

Hur vi hade det på Sport seminar!

I början av september åkte Andrea och Cecilia, två unga KFUM ledare till European Sports YMCAs idrottsledarutbildning och läger Sport seminar i Struga i Makedonien. European Sports YMCA bjuder årligen in unga idrottsledare inom KFUM mellan 18-30 år från hela Europa för att delta i Sport seminar – en träningsmötesplats för idrottsledare i KFUM i hela Europa. Här nedan kan ni läsa om deras erfarenheter.

Vi heter Cecilia (t.v.) och Andrea (t.h.) och är aktiva KFUM-medlemmar i Lund och Uppsala. Cecilia är baskettränare och Andrea är aikidotränare.

Syftet med Sport seminar är att åka och få nya erfarenheter, nya vänner och ny kunskap om KFUM och värdegrund och hur vi som ledare kan införa detta i vår förening och träningar. Dagarna kombineras med olika träning av olika sporter, intressanta och lärorika informationsmöten och diskussioner om KFUM och värdegrund och ledarskap. Turistattraktioner som att badat i ett av UNESCO:s världsarv: Ohridsjön kombineras med förberedelser av uppgifter som handlar om vårt ledarskap.

Här har vi bland annat spelat handboll, basket och volleyboll, och på dessa bilder kan ni därför se svettiga och trötta KFUM-ungdomar!

Personlig utveckling, nya vänner och plats för diskussion och ny kunskap om KFUM är sådant vi tar med oss. Också vetskapen om att det kan vara lite jobbigt att komma till det vackra vackra stället (tänker på den långa bilresan) och att de kör lite “galet” i Makedonien.

Värdegrunderna har alltid funnits i min förening men jag fick ett “Aha”-ögonblick när de stämde överens med KFUM runt om i Europas värdegrunder också – vilket inte borde ha varit så konstigt med tanke på att vi är en KFUM-förening. Sedan har jag fått lärdomar om hur föreningar kan vara annorlunda, även om de är från våra grannländer samt olika sätt olika föreningar jobbar på.

Avslutningsvis vill vi tacka för denna resa och dessa nya erfarenheter som vi har fått och som vi kommer att ta med oss hela livet!

Vid pennan, Cecilia

YMCA Ukrainas årsmöte- heta diskussioner och varma människor

KFUM Sveriges internationella sekreterare Jana Frolén, med ansvar för programmen i Öst är på uppföljningsresa i Ukraina. Läs om hennes erfarenheter och betraktelser från resan nedan.

Årets årsmöte för YMCA Ukraina äger rum i Verkhovina, ett litet ställe uppe i Karpatiska berg. Det tar cirka fem timmar att komma hit med bilen om man landar i Lviv. Landar man i Kyiv, blir det många timmars tågresa.

Verkhovina har alltid varit ett exotiskt ställe även för ukrainare. Framtills nyligen. Nu när Krim är ockuperad av Ryssland och det är nästan omöjligt för en med ukrainskt pass att åka dit och bada i svarta havet, åker fler och fler turister till bergen istället. De vill vandra, andas in fräsch luft och ta del av urgamla traditioner och sed.

Den lokala föreningen YMCA Verkvovina (eller ”DYMCA” vilket betyder ”tanke” på ukrainska) står värd för YMCA Ukrainas årsmöte 2017. Deras ungdomsgård är inhyst i en gammal brödfabrik och det luktar jäst fortfarande. En röd katt vid namn Tiger och en svart tax låter sig klappas.

Representanter från ett tjugotals lokalföreningar har samlats här. Deras förutsättningar, ekonomi och möjligheter ser helt olika ut. YMCA Odessa – vid Svarta havet – arbetar med ungdomar, kvinnor i fängelse, drogberoende och hemlösa. YMCA Kyiv – från huvudstaden- är kända för sina scoutprogram. YMCA Antracit och YMCA Krasnuj Lucj – vid Rysslands gräns – har utbildat 2 000 skolungdomar i säkerhet så att dem inte trampar på landminor. Representanter för YMCA Europa och YMCA World Alliance är också här.

Lokala aktivister visar bilder på glada barn och berättar om sina aktiviteter med ett stort engagemang. Styrelsen presenterar rapporten och får kritiska frågor från yngre representanter. Man röstar för ”Kriterier för organisationsbedömningen för lokalföreningar” och för nya regler kring nomineringen till ordförandeposten. De flesta vill att kandidaten till ordförandeposten ska först sitta i styrelse eller vara intern revisorn. Det blir hett i luften.

Det pratas mestadels ukrainska. På kvällen, efter en lång tröttsam dag äter vi tillsammans traditionell ukrainsk middag. Med överflöd av rätter, färger, smaker. Jag tappar tidsuppfattningen. Man börjar sjunga ukrainska romanser, det är en urgammal sed. Folk från väst, öst och centrum förenas i sången. Oavsett sina politiska uppfattningar, språk och tron, arbetar dem hårt med att låta ungdomar växa och vara toleranta gentemot varandra.

Projektet som KFUM Sverige har här är en mycket uppskattad pysselbit. Det är viktigt att ungdomarna vet sina rättigheter och hur dem kan påverka om dem kränks.

Global Week – vad är det och vad hände?!

Mellan 12-18 augusti samlades unga KFUM ledare från hela världen i Norge för Global Week som arrangeras av Y Global. KFUM JKS fanns representerade och nedan kan du läsa om deras erfarenheter.

Syftet med Global Week är att utbilda och stärka unga inom KFUM-rörelsen inom globala frågor där FNs Agenda 2030 och SDG var i fokus. Veckan i Norge handlade främst om att ge unga de verktyg och kunskaper kring t.ex. fattigdomsbekämpning, påverkansarbete och vikten av ungas delaktighet i beslutsprocesser på regional, nationell och internationell nivå. Global Week är, utöver en grym utbildning, en plats där vi fick träffa andra likasinnade från flera olika länder, bygga på ett nätverk samt dela och ta del av andras erfarenheter inom rörelsen.

En utmaning med Global Week var de olika bakgrunderna och nivåerna av förkunskap. När unga människor från t.ex Sverige, Bangladesh, Sydsudan och Palestina talar om demokrati eller fattigdom så ser det otroligt olika ut i de ovannämnda länderna. Däremot ledde detta till otroligt intressanta diskussioner om vad termen fattigdom betyder just i Sverige kontra
omvärlden men även att vi som individer ständigt blev tvungna och utmanade till att utveckla våra tankar och idéer i e stora diskussionerna.

Något vi fick med oss var främst de redskap man fick för att själva starta ett påverkansarbete på tema Globala mål men även hur ofta ens ledarskap testades. Varje dag var en ny möjlighet att växa som individ och ledare genom att aktivt söka sig ”bort” från de man kände till de som satt med andra erfarenheter, perspektiv och idéer. Global Week är en fantastisk utbildning då man inte enbart lär sig nytt utan måste vara en aktiv deltagare där ens främsta värde ligger i ens egna erfarenheter, syn på KFUM internationellt och hur vi som rörelse kan stötta varandra oavsett om man scoutledarre, idrottare eller volontär i diverse sociala verksamheter.

Några lärdommar vi drog av utbildningen är hur viktigt påvekransarbete egentligen är och att vi i rollen som unga människor är kapabla till att göra en större förändring, globalt, om vi enbart jobbar ihop. Vikten av att konstant utvärdera sitt egna ledarskap och aktivt placera sig i ”obekväma” positioner och diskussioner. En främling är enbart främling tills dess att man haft ett samtal är också något vi bär med oss. Den främsta lärdomen från global week är dock hur stora YMCA faktist är och hur lika vårt arbete runt om i världen faktiskt är, dock anpassat till de lokala förutsättningarna. Det kontakter som skapades under veckan ledde fantastiska diskussioner om hur vi kan jobba tillsammans, utbyta arbetsplatser
efter global week och hur ett hej då inom rörelsen enbart betyder att vi kommer ses snart igen.


Samtliga bilder är tagna av Fabian Boros, YMCA IRELAND

Vill man också se en film som YMCA Ireland gjort kring sina erfarenheter https://www.youtube.com/watch?v=ccOS-VzPxEs

Det var allt från oss,
Alexandra, Aseffa, Ram och Derya från KFUM JKS




KFUM Sverige
Rosengatan 1, 111 40 Stockholm
info@kfum.se, 08-677 30 00
Swish: 123-9018557
Plusgiro: 90 1855-7