The other side of the line

Niclas Sannerheim, internationell sekreterare med ansvar för KFUMs program i Afrika, är på uppföljningsresa i Sydafrika. Nedan kan du läsa hans betraktelser och reflektioner från resan.

Jag har jobbat på andra sidan linjen också, så

Vi är på besök vid Bacon Primary School som ligger i Cape Flats, ett av Kap-provinsens mest utsatta områden. Vår lilla YMCA-delegation sitter uppradade framför skolans rektor och tar del av hennes intryck av YMCA:s arbete i och utanför skolan. Nyfiken som jag är frågar jag henne vad hon menar med andra sidan linjen? Jo, svarar rektorn vänligt – vårat område är uppdelat i två sidor om en tåglinje. Hon tänker förstås att jag nu förstår vad hon menar och det gör jag, delvis. Men sanningen är att jag inte riktigt vill förstå, för förstår jag är steget nära till att acceptera. Även om hon förmodligen syftade på tåglinjen så pratade hon ju också om en fysisk linje, mellan den fattiga och farliga delen av stan och den välmående och trygga. Få saker är så typiskt Sydafrika som detta med att prata avslappnat om gränser och linjer som man inte får eller bör överträda. Än mer typiskt Sydafrika är normaliseringen av dem.

Processen med att montera ned Apartheid påbörjades 1993. Det är 24 år sedan. Sedan dess har såväl skolväsende, sjukvård öppnats upp och förmögenheter omfördelats. Även den politiska makten. ANC har, om än med liten marginal på sistone, vunnit alla val sedan fria val infördes. Mycket positivt har alltså genomförts. Men, dessvärre, så är Sydafrika fortfarande världens mest ojämlika land och toppar statistiken vad gäller mord och väpnade rån. Så även statistiken vad gäller anmälda våldtäkter. Korruptionen är utbredd och president Jacob Zuma har för närvarande 783 åtalspunkter riktade mot sig, bland annat för våldtäkt och korruption, men lyckas på olika sätt undvika att bli inspärrad och regerar vidare.

Så när jag nu summerar ännu ett besök återkommer jag till frågan hur ett land som Sydafrika överhuvudtaget kan fungera, varför präglas det inte av fler folkliga resningar eller av storskalig emigration? Svaret är såklart komplext, men jag är övertygad om att det någonstans har att göra med accepten för och normaliseringen av all dessa gränsdragningar, alla linjer.

Vid en lunch under mitt besök frågar jag två YMCA-kollegor, en svart och en vit, om hur de själva resonerade under Apartheid-tiden svarar de samstämt – We where all into the concept of seperate development.

Apartheid som formellt system må vara begravt sedan snart 25 år tillbaka. Men dess koncept om separat utveckling verkar ha lika många liv som president Zuma.

 

 

 

 

Taggar:




KFUM Sverige
Rosengatan 1, 111 40 Stockholm
info@kfum.se, 08-677 30 00
Swish: 123-9018557
Plusgiro: 90 1855-7